Skåda världens sötaste converse dojjor på bild nr 2. De fick Lilla L av mig och Kom Ketchup i julklapp. De är mjuka som små tofflor. Lilla L kan ännu inte gå. Men om hon håller i typ en bordskant kan hon stå och svajja som en stång, och även ta något stapplande steg. Från det ena till det andra. Har ni tänkt på hur kul det är med halva ansiktsmasker? Det har jag, och därför åkte några såna ner i i julklapparna, som humorinslag. Lilla L provade några som blev över. Med glädje utforskades de grundligt för att slutligen åka in i munnen.
Ja då var den här julen över. Det tycker jag är skönt. För min del innehåller julen så mycket blandade känslor. Med flera ångestinslag. Det har den gjort så länge jag kan minnas. Samtidigt som det finns riktigt fina stunder. Det jobbiga är ofta oron jag känner inför julen. Det finns en ovisshet över hur den kommer att bli och hur jag kommer känna. I mitt fall har skillda föräldrar inneburit att hur man än gör så blir någon besviken. Trots intensivt tankearbete är den en svårknäckt nöt. Det är nämligen fysiskt omöjligt att vara på två ställen samtidigt. Att välja innebär även att välja bort. Men när det är jul "måste alla vara glada". Samvetskvalen och ångest förvandras till ett smile. Tårar kamufleras i nubbe. Jultraditioner som huggits i hårdaste stenen bäddas in i mjukt tomteskägg. Men då och då blixtrar sann glädje och julefrid till. Och då har jag det riktigt njutningsfullt. Som just nu i skrivandets stund.