Long time...

Det har gått en månad sen senaste inlägget. Skäms på mig. Eller nä jag skäms inte för det här ska ju vara ett kravlöst forum. Men jag har känt mig ganska orkeslös. Jobbet tar ganska mycket energi. Och jag har legat i sjuksäng. Så fort jag blir av med mina förkyldningar och krämpor så kommer nästa som ett brev på posten. Men jag blir lycklig och får energi av att se att det finns de som kikar in här och undrar vart jag är. Tack! det värmer.

I fredags fyllde jag hela 28 år. Det firade jag genom att äta Pärlhönsfilee på Mosebacke. Fint ska det vara! Sedare på kvällen anslöt mina härliga vänner. Vi lyssnade på ett reaggeband.  Jag har fått så jäkla fina presenter. På bilderna ser ni några godbitar. På första bilden ser ni tandcremernas Rolls Royce, enligt  Semhar. Jag håller med, tuben är så vacker och smaken är ljuvliga jasmin/mint. Man doftar bokstavligt talat blomma ur käften. Armbanden är en present till mig själv. Och Nostalgiboken om godis & glass fick jag av Erika. Ett vackert historiskt dokument med orginalförpackningar, roliga slogans och texter. Visste ni t.ex. att Top hat kostade 1 kr på 60-talet.

Jag avslutar detta inlägg med en liten konversation från jobbet.

Två pojkar leker med lego och pratar om sina byggen. Jag sitter bredvid och dricker en kopp kaffe:

- Kan du ge mig en tvåpluttare, säger den ena pojken till den andra.

Vilket välbekant ord tänker jag.

Ett sånt där härligt påhittat ord som man själv använde.

Man förstår ju precis vad som åsyftas, en legobit med två pluttar på.

- När jag var liten sa jag också tvåpluttare. Lustigt va, säger jag.

Jaha, säger de och leker vidare. Efter några minuter säger den ena pojken.

- Jag tror att det är Jesus som har hittat på det där ordet.

- Nä, säger den andra pojken. Det fanns väl inget lego när Jesus levde.

- Jo säkert, för Jesus har hittat på alla ord och alla svärord tror jag.

Självporträtt likt en palett

Under min utbildning fick vi i uppgift att göra självporträtt. Svårt. Intressant. Min lärare sa att en vanlig anledning till att porträtten inte liknar än är att man målar sig själv som man vill se ut snarare än hur man verkligen ser ut. Vi fick råden att överdriva karaktäristiska drag. I min klass verkade det karaktäristiska dragen ofta synonymt med komplexen... Självporträttet är intressant för att det blottar delar av den egna självbilden. För att avbilda något krävs noggrann observation. Det är definitivt problematiskt att observera sig själv genom en spegel. Lite som att höra sin röst på inspelning tror jag.

Jag upplevde efter typ en veckas observation att det var svårt att tolka min egen spegelbild. I avbildandet strävar man ju efter någon sorts objektivitet. Att med pennan bara berätta vad man ser utan att lägga in egna värderingar. Men när det är än själv som är både mottagare och avsändare blir objektiviteten omöjlig. Det finns bara ett subjekt att arbeta med liksom.

Efter massor med blyertsskisser där jag försökte överdriva min höga panna och smala tinningar gjorde jag till slut en målning. Jag skissade inte. Jag bara målade. Med ca 1 1/2 veckors observation och skisser i bagaget. Vårt ansikte består ju som bekant av massor med färger och nyanser. Jag började med att blanda dem i något överdriven skala. Liknade en pallett. Jag gillade palettlooken. Så det fick bli så.

På huvudet sitter kära Fabian. Det är Edits råtta. När Fabbe fanns i livet gillade hon att springa runt på axlar, huvud och armar. Fabbe är kärlek. Så självklart skulle hon va med på porträttet.

7 sanningar om mig

Jag har fått en utmärkelse av Little Perky för Kreative Blogger. Och en utmaning av Daisy says yeah. Tack snälla ni! Både Awarden och utmaningen innebar att jag ska skriva 7 sanningar om mig. Så håll till godo:

1. Jag "snöar in", och i vissa fall missbrukar saker. Ex. under 3 års tid har jag alltid beställt samma pizza på den lokala pizzerian (Ela Torido). Äter exakt samma frukost varje morgon (löskokt ägg skivad på philadelfiamacka). För ett år sedan slutade jag med 10 års snusande. Började istället att hinka kaffe.

2. Jag är mörkrädd. Ute när det är mörkt. Och hemma efter spöktimman har slagit in.

3. Jag stammar. Ibland mycket. Ibland nästan inga spår.

4. Jag dricker öl och rödvin i alkoholväg. Jag fikar med svart kaffe. Jobbar på att dricka mer vatten.

6. Jag är nästintill fobisk vad gäller hårstrån i maten. Så pass att jag undviker att människor går förbi min tallrik på nära håll, för att förhindra fladdrande hårstrån. Lägger aldrig ner en macka direkt på bordet, det kan ju ligga något strå och vänta. Står helst själv i köket. I perioder snöar jag in på att scanna maten för hårstrån innan man äter. Det sorgliga är som bekant att "det man söker skall man också (ofta) finna."

7. Jag strävar efter att vara en kärleksfull människa.


Oj vad det här kändes som 7 bekännelser snarare än sanningar. Nåväl bekännelser är ju ofta sådant som är sant. Nu ska jag skicka det här uppdraget vidare till 7 härliga bloggar; Prylpinglan, Erikas blogg, Krickelin Krickelin, Lady Thirty, Ewas blogg, Cocobrillo och Mias värld

Nytt köksbord

Mitt lilla kök har fått sig ett specialdesignat bord. Undertecknat jag och pappa. Jag skulle bygga bordet men pappa var så ivrig. 3 mahognyplankor limmades ihop. Under bordet finns en konstruktion som gör att man kan haka på en påbyggnadsskiva. Och så slutligen monterades detta på en gjutjärnsfot.

På bordet står 10 rosor. Jag blev så glad och överraskad. Mammas eritreanska-kaffereps-gäng hade skramlat ihop till en examensbukett till mig. Färska blommor hemma blir man verkligen glad av.

In i dimman...

Efter jobbet åkte jag till Smart eyes som ligger på Kungsgatan. Där ska man tydligen hitta billiga glajjor. Malin har hittat sina supertjusiga glasögon där. Likt mig är även Malin "blind". Och vi som har väldigt dålig syn brukar normalt sätt få betala en förmögenhet för våra glas till glasögonen. Flera tusenlappar. Men hos Smart eyes kostar alla glasögon (glas + båge) 995 kr.

Väl i affären blev jag erbjuden en drop in synundersökning. - Så bra, tänkte jag. Problemet är just blindheten.

- Du kan ta ut dina linser här inne, säger hon i kassan.
- Jag ser väldigt dåligt så helst väntar jag lite med att ta ut dem, säger jag.
- Du bör ha tagit ut linserna typ 20 min innan, för att ögonen  ska vänja sig, säger hon i kassan.

Det var bara in dimman. Och ta ut linserna. Hon i kassan hajade galoppen. Gällande att jag inte såg ett skvatt.

- Föööölj med mig hiiiiiit. Jag ska kolla en grej med din syn säääätt dig neeer hääääär, säger hon i kassan som om jag både hade plockat ut linserna och förståndet.

Hon i kassa kollade avståndet mellan mina ögon för att sedan bokstavligt talat leda mig till en soffa. Där jag skulle sitta i 20 min och vänta på min tid. Det var mycket folk i affären. Affären och människorna var som en blöt akvarelltavla. Allt flöt ihop. Färgpartier som rörde sig - människor. Så dum man kände sig. Så komiskt det kändes att inte veta vad jag tittade på. Om jag satt där som ett freak och stirrade ut någon. Ett färgparti kom emot mig;
- Är det Sarah?
- Eeh ja, svarade jag och ställde mig upp fort.

Undersökningen förlöpte i dimmans tecken för jag kunde inte för mitt liv veta hur hon såg ut. Vi pratade bågar. Och lustigt nog refererade hon till sina egna bågar. Jag såg inte ens att hon hade några på sig. Allt jag såg var en beige fläck. Jag har styrkan -7 på mina ögon. Tänk om glasögon inte fanns. Vilken läskig tanke. Vilket handikapp. Sicken tur att någon har uppfunnit "ansikts-byggställningen". Efter undersökningen och med linserna i ögnen gick jag runt för att prova bågar. Malin kom förbi efter jobbet. Hon behövde justera sina bågar. En person tog hennes glasögon och gick bakom disken. Samtidigt som en annan person bakom disken börjar demonstrera olika glasögontillbehör. Stackars Malin som har -9 i styrka får fram:
-Ehh jag vet inte riktigt vad det är du visar för jag ser inte så mycket.....

Ett komiskt besök i sin helhet. Jobbigt det är att välja bågar. Beslutsångesten och hungern hängde över mig. Valet får ske en annan dag.

Trötta Kalles kaviar-tider!

Nu har jag jobbat i tre veckor. Jag är trött. Ofta. Men vad härligt det är att jobba. Va härliga barnen är. Dagarna går läskigt fort. Idag är det fredag. Jag blickar tillbaka på en vecka som mest liknar en massa av tid, snarare än olika dagar. Ibland drabbas man av den totala obrydda tröttheten. Som när man klämmer ut kaviar genom att omfamna midjan på tuben. Med en hand. Mitt på tuben. Och helt nonchalant lägger tillbaka tuben i kylen. Utan att trycka ner tuben uppifrån och vika.

 Det här med bloggen går verkligen i perioder. Den senaste tiden har jag känt mig blank. Och som jag har läst på flera bloggar är det lätt att hamna i ett ifrågasättande av bloggens existens och inläggens relevans. Lite så har det nog varit för mig.

Min förhoppning är att det här inlägget ska dra mig upp ur bloggdvalan. För otroligt nog vet jag ju att det finns en liten underbar skara som bryr sig om det jag skriver.

Jag och Kom Ketchup har ju startat en bild och textbytarlek. För att stimulera fantasi och sånt. Jag ska erkänna att Ketchup under december gav mig ordet JUL att tolka genom ett foto. Och jag har försökt..... och försökt....att associera..... tolka.... och gestalta i en bild. Men icke. Måste tyvärr säga Pass. Men vill gärna ha en ny text/ord! (blink blink).

Planen för ikväll var att gå ut och ta en öl och socialisera. Kom hem från jobbet. Deckade på soffan. Vaknade av en skarp löklukt. Jonas stekte korv och lök. Vaknade kall, vresig och hungrig. Nu är jag varm, mätt och mindre vresig. Det blir nog ganska garanterat ingen utgång.  Hemma med Let`s dance.

Kärlek

Man ska bygga på höjden säger kockarna

Jag tänkte genom dessa bilder berätta om min helg. Det här har jag haft på fötterna - supernajsa rockerboots och långfärdsskridskor.

Helgen har sannerligen varit fin. Fast frågan är om jag inte är tröttare idag än jag var i fredags. Jag sätter därför min tilltro till att helgens positiva strömmar ska bära mig genom kommande vecka.

På väg till jobbet i ottan

Bilderna tog jag igår morse. Landskapet ute är ju som en saga. Och tidigt på morgonen när det inte är så mycket folk ute och det enda ljus som finns är gatlyktornas, då tror man att man ingår i en saga. Man tror att snölandskapet man ser är illustrationer från någon Elsa Bescow bok, kanske Olles skidfärd.

Idag fick jag dock sova ut. Riktigt behövligt var det. Jag är ju ingen morgonmänniska. Fast vissa morgnar tycker jag att det är helt ok att stiga upp runt 06:00.  Andra dagar är....... dock dom flesta dagarna. Trötta med andra ord. Jag körde den där sköna varianten imorse dvs. satte väckarklockan på 07:00. Bara för att få höra den ringa, stänga av den och somna om, aah.

Jag har nu varit en heltidsarbetare i 9 dagar. Och allt känns bra förutom att jag kanske har en tenta kvar innan examen......men det tänker vi inte på nu. Nä istället vill jag berätta att 4 små människor beräknas födas i min nära kompiskrets under 2010. Så härligt. Även många vänner som fyller 30 detta år. Det betyder mycket firande. Först ut var Sonah som fyllde år i tidags, Grattis kompis!

Nu är klockan närmare 14:00 jag sitter fortfarande i pyjamas men har planer på att ta ett bad. Reprisen av let`s dance är på i bakgrunden och kaffet är kallt. Efter badet ska jag grädda pannkakor. Kvällen lutar åt någon form av utgång.

Trevlig lördag vänner! och hoppas du kom fram bra till Grekland, Erika!?

Hej barn, jag är eran nya fröken!

Första jobbdagen idag. Och nu är jag trött. Nyckel och scarf runt halsen.  Med ett käckt smile. Riktig fröken outfit. Det kommer bli långa dagar och tidiga morgnar. Lite nervöst i början. Men det blir nog bättre med tiden.

-Varför har du allt hår på ena sidan? undrar flera barn.
 Ena sidan tänker jag?! Vadå det är ju kortklippt på ena sidan och långt på andra.

-Va? men allt hår är ju kammat på ena sidan, menar barnen.
Barnen tänker att jag har en enorm "over-kam". De tycker synd om mig. De lägger huvudet på sned och kopplar på stösrta empatin när de frågar:
-Blev det fel? Har du klippt dig själv?

Ja, visserligen har jag klippt mig själv den senaste tiden men det erkänner jag inte för barnen. För de tycker redan att min frisyr är tokig, knasig, rolig och märklig. De tänker även att jag är galet fåfäng. Flera frågar nämligen:
-När går du upp på mornarna igentligen? Det måste ta lång tid att göra håret så där?
 ( Mäh vadå det är ju lockigt? det är ju klippt så här. Jag kammar mig ju inte ens). Men jag älskar deras funderingar och spontanitet.
Barnen är fascinerade över mitt hår och jag är fascinerad över deras fascinering.

Inramat och utramat

Några bilder hängs upp i ram andra med nål. Det blir liksom deras lott i livet. Inte sagt att det är sämre att hänga uppe med nål som man kanske kan tro. Jag gillar ju att rama in fina grejer. Men en del bilder är så klara och fulländade så att en ram vore en skymf. De är starka i sig själv så de kan hänga uppe nakna utan pråliga ramar. De måste få stråla i sin glans helt enkelt. Nu kanske ni tror att jag rättfärdigar faktumet att det inte finns tillräckligt med ramar. Men hur det är med den saken får vi kanske aldrig veta.

En skumraskens bildserie med blåstick

En snabb uppdatering av min tillvaro lyder så här:
Jag har varit i Strängnäs i massa härliga dagar. Vi bastar och spelar hockey-spel. Jag har otippat nog dominerat över Jonas. Nyåret firades i E-tuna med rappakalja och nice sällskap.
En väldigt läskig grej är att min kusin är 1 av de 3 som hamnade i lavinen i Åre igår. Mitt hjärta hoppade ett sånt där obehagligt extra hopp. Man blir läskigt påmind om hur snabbt livet kan ändras. Förutom en pajad axel klarade han sig dock förhållandevis bra.

Jag har en tenta som hänger över huvudet som en våt möglig gammal filt. Men idag struntar jag i det. Vi drar till Stockholm snart. Det blir raka vägen till bio och Avatar med 3D glajjor. Ska bli intressant.

Converse för små människor

Skåda världens sötaste converse dojjor på bild nr 2. De fick Lilla L av mig och Kom Ketchup i julklapp. De är mjuka som små tofflor. Lilla L kan ännu inte gå. Men om hon håller i typ en bordskant  kan hon stå och svajja som en stång, och även ta något stapplande steg. Från det ena till det andra. Har ni tänkt på hur kul det är med halva ansiktsmasker? Det har jag, och därför åkte några såna ner i i julklapparna, som humorinslag. Lilla L provade några som blev över. Med glädje utforskades de grundligt för att slutligen åka in i munnen.

Ja då var den här julen över. Det tycker jag är skönt. För min del innehåller julen så mycket blandade känslor. Med flera ångestinslag. Det har den gjort så länge jag kan minnas. Samtidigt som det finns riktigt fina stunder. Det jobbiga är ofta oron jag känner inför julen. Det finns en ovisshet över hur den kommer att bli och hur jag kommer känna. I mitt fall har skillda föräldrar inneburit att hur man än gör så blir någon besviken. Trots intensivt tankearbete är den en svårknäckt nöt. Det är nämligen fysiskt omöjligt att vara på två ställen samtidigt.  Att välja innebär även att välja bort. Men när det är jul "måste alla vara glada". Samvetskvalen och ångest förvandras till ett smile. Tårar kamufleras i nubbe. Jultraditioner som huggits i hårdaste stenen bäddas in i mjukt tomteskägg. Men då och då blixtrar sann glädje och julefrid till. Och då har jag det riktigt njutningsfullt. Som just nu i skrivandets stund. 

Julkort

Jul i dagar tre
Ska jag nu hinna me

Stor familia
innebär mer sill ja

Bloggen får vila
För nu ska jag julefrida

Vi hörs snart
De e ju klart

Kärlek i mängder
Får ni här likt saffranslängder

Jag har lärt mig ett nytt ord idag - swagger

Idag har jag slagit in klappar och godis. På första bilden ser ni min hemmalagade lakritskola ala` Marie, som innehåller turkisk peppar, mums. Jag har gjort små gå-bort-påsar med lakritskolan och röda granar.

Vad händer om man krossar pepparkakan i fyra delar i stället för tre?

Ett betong-alternativ till misteln - en pussruta!

 Burkarna är Jonas mammas ursprungligen. Dom har vi haft hemma ett tag, fast vi har så många burkar. Och de skulle nog passa bättre hos mamma å dom i Strängnäs misstänker jag, så de ska jag ge tillbaka i jul, innehållande julkaffe och lakritskola. 

Det är kul när man lär sig nya saker. Fast idag kände jag mig en smula kärringaktig. Min 13-åriga lillasyters och min smskontakt löd så här:

Lillasyster:  Hur säger man: no one in the corner has a swagger like me? eller got a swagger like me? stavade jag rätt?
Min tanke: Du menar: no one puts baby in a corner?! Jag undrade mest när man någonsin säger det? Och vad betyder swagger? mycket frågetecken för min del. Bäst att krypa till korset.

Barah: A du stavade rätt. Men vad är en swagger?
Lillasyster: Okey;-) en typ outfit eller stil

Jag tänkte bäst att kolla upp det här. Googlade och hittade super många träffar. Efter lite påläsning betyder ordet swagger tydligen en självsäker person med en självständig image och trendig klädstil, typ en fashionista. Okay intressant att veta. Men nu återstår fortfarannde frågan....

Barah: Varför den meningen?


Svaret blev att hon skulle trycka en t-shirt med den texten som typ en ironisk grej. Rolig och intressant känsla. Att vara totalt efter med dagens uttryck, he he. Om man inte känner till ett "inneord" borde det kanske betyda att man  är riktigt "ute";-)


Dan före dan......

Med röd näsa och klapparna var till mig

  

Jag har varit ute och handlat klappar idag. Jag blir så lycklig av all snö. Blev mest saker till mig själv dock. Bara nödvändiga grejer alltså;-) Hittade den perfekta lilla kryddhyllan i affären retro.etc. På Stadsmissionen hittade jag en liten brun pall, perfekt till det lilla köket. Kanske blir den målad i samma turkos/gröna färg som som den jag redan har. Eller inte, gillar kombon brunt och turkost. Träffade upp Erika för en fika, och av henne fick jag en klapp. En fantastikt fin gammal burk med lyxig lakrit i. På locket står det Luck, borde vara ett bra tecken.

Go west..

..life is peaceful there
Go west in the open air
Go west where the skies are blue
Go west this is what we`re gonna do.

Den här trevliga ballerinan bor i min alternativa gran. Hon lyssnar gärna på Pet shop boys. Själv sitter jag framför youtube. Jag ackompanjeras av 80-talsdisco på spootify. Jag sitter här och laddar för att ge mig ut på stan och julhandla. Väldigt osugen är jag. Ju mörkare det blir utanför fönstret ju mer känner jag att "jag kanske ska ta det imorrn istället". Idag har vi städat, sorterat, tjaffsat, hinkat kaffe och bakat julgodis . Det är så mycket snö utanför fönstet. När man sitter hemma här i 1:an och det yr och toksnöar utanför fönstret känns det som att sitta i en sån där rund glaskula som man vänder på så det snöar. Jag har aldrig suttit i en sån kula men jag kan tänka mig känslan. Erasure är så jäkla bra. Man glömmer nästan det mellan varven. Nu lyssnar jag på I love to hate you. Älskar den här videon. Nä om man skulle ta ett ryck och ge mig ut i snön och folkmassorna.
Ha en mysig och vilosam sabbat, vänner!

I got the whole world in my hands

Jag har fått jobb. Det blev klart idag. Heltidsvik. under vårterminen som fritidspedagog i en klass 2. Det är tuffa tider för oss lärare med att få jobb. Så jag känner mig super nöjd med att börja så här. Jobbet kommer innebära fritidsverksamhet och undervisning. När lönen kom på tal fegade jag ut som väntat. Nåväl. Men nu känns det svinbra att ha ett jobb, tjohoo!

Jag träffade upp Helena (Kom Ketchup) sen. Vi gick till Arkitekturmuseèt för att kolla pepparkakshus-utställningen.Vädret har varit löjligt härligt idag. Så där perfekt soligt, krispigt och kallt. Utdrag ur autentisk konversation:

Barah: åh det är en sån härlig dag!
Helena: aa!
Barah: jag hade velat haft kameran med mig, så synd...
Helena: aa, och jag vill köpa en skärtlapp..

När vi kom ut från museèt hade det blivit skymning. Gatlyktorna lyste gult och det var folktomt på Skeppsholmen. I stället för att gå på de uppplogande vägarna pulsade vi fram i våra dr Martens. Vi kännde för att låtsas att det var förr i tiden. Typ "Emil i Lönneberga"-tider. På den tiden har man ju hört att barn gick 2 mil hem från skolan....Vi pulsade fram till Djurgårdsfärjan. Vi fick vänta ett tag. När vi klev på var det becksvart ute och på färjan fanns bara några svaga lampor. Det satt ganska många där. Några stirrade med tomma blickar. Andra försökte hålla skenet uppe. Kvinnorna med sina långa kjolar och männen med pälsmössa och täta mustascher. Någon grät en skvätt. Trots att vi hade färdats i veckor utan mat fanns det en hoppfullhet bland alla på båten. Vi var hungriga och det enda vi hade kvar var just hoppet. Vi visste att det inte gick att vända om. Vi skulle få ett bättre liv. Vi var på väg till Amerikatt......
(eller möjligen slussen)

Idag är det den 16 december

Ingen speciell dag alls, men jag kände ändå för att dekorera en pepparkaka dagen till ära. Jag har ju helt klart fått lite pepparkaksfeber. Sånt som man gillar måste man ju rama in för att höja statusen. I mitt fall blev det ett stekt ägg och en gubbe med mustasch på pepparkaka. Får man verkligen knycka två tärningar ur yatzy-spelet och sätta på pepparkakan? absolut säger jag. För i skapandetsstund finns inga hinder.

Apropå vad som är tillåtet i skapandets stund så ogillar jag starkt ordet pyssel. Jag syftar främst på det pyssel som finns i skolan. Usch, säger jag bara. Jag syftar på alla jäkla tråkiga mallar. Istället för att barnen får använda sin fantasi ska dom försöka pyssla ihop något som aldrig blir lika "fint" som mallen. Som upplagt för att "misslyckas". Och ja, jag vet att det finns de barn som älskar mallar och känner sig trygga med det. Självklart vill inte jag som pedagog slita mallen ur deras händer......  men jag kommer ändå kämpa för att de skapande stunderna i skolan åtminstone kan få vara de stunder då elevernas arbete inte värderas efter rätt och fel. Jag kommer även vilja sträva efter att den fantastiska och oändliga värld av fantasier som barn har kan få komma till uttryck, och välkomnas i den skepnad den kommer i. Självändamålet i sig är inte pepparkakshuvudet med tärningar som ögon, utan den frihet och trygghet som gör det möjligt. Alltså inte vad-tänker-fröken utan vad-tänker-jag.

Jag är inne i mycket såna här tankar nu. Bäst att formulera mina visioner över min roll om framtida pedagog, innan jag glömmer det. Det verkar som att jag nämligen har fått jobb till våren, wii. Har inte skrivit papper än. Ska träffa rektorn på fredag. Berättar mer då.

Nu ska jag ägna mig lite åt plugget. (Ni missar inte den rafflande avslutningen av Bonde söker fru ikväll va!? jag kommer sitta bänkad).
Trevlig dag vänner!

Skåda mitt första Pepparkakshus!

Jag kan aldrig minnas att jag har varit inblandad i ett sånt här bygge förut. Stolt som en tupp är jag! Jag har nu i ca 3 veckor haft ett kraftligt sug efter att skapa ett hus. Och igår hände det. Jag har lixom haft på känn att det här är min grej. Jag kan inte påstå att det ser ut som jag hade tänkt mig. Alla delar jäste ju så mycket i ugnen och ihopmonteringen ska vi inte tala om. Det är det där med propotionerna som Jonas påpekade; att taket ser ut som några modeller för litet och att huset blev en korsning mellan en villa och ett höghus. Sen kan man ju tycka att skorstenen är ganska kraftig i sammanhanget. I efterhand har jag även märkt att det bara finns fönster på övervåningen och vinden..... men vad gör väl det? riktigt stolt är jag.