I tidningsväg...
Av massa anledningar läser jag mycket tattoo-tidningar och köper Situation Stockholm varje månad. Jag började nog köpa Situation Stockholm för att stilla ett dåligt samvete. Men har insett att det är en tidning med massor intressanta reportage. Jag tycker om tidningen som idè. En chans att tjäna sina egna pengar. Det finns även massa små roliga insändare. I senaste nr fanns en dödsruna för SS-säljaren Madde som gått bort. Flera av Maddes kompisar hade skrivit fina insändare om henne. Så här löd en av de mer komiska/tragiska:
Hej då Madeleine!
Vi ses nog snart för du vet ju hur jag har det.
Träffade grabbarna dagen före så vi pratade lite.
Men som sagt så ses vi snart för då kommer jag
och hälsar på. Var rädd om dig tills dess.
puss och kram.
Ni som har läst tidningen eller boken Hemlös - med egna ord vet att man i varje nr får läsa hemlöse Raines dagbok. Det är en vardagsskildring om sönderfrusna fingrar till tunnelbanefärder brevid söta flickor. Jag intresserar mig för faktorerna som leder fram till/skapar en hemlös situation. Våra system är ju egentligen skapta så att ingen ska behöva vara hemlös. Ändå är många människor hemlösa. En förklaring stavas missbruk. Livet är komplext. Jag dömmer inte någon. Jag ömmar för dom vars livsöde för dom till min tvättstuga frusna nätter. (Bilder: situation stockholm och Wikpedia)
Dagens tvättstuga är dåtidens höskulle. Dagens Raine är dåtidens Oscar (Allan Edwall i Rasmus på luffen)
Filmatiseringen av Astrid Lindgrens bok Rasmus på Luffen utspelar sig på 1950-talet. Den ger en delvis romantiserad bild av ett liv på luffen.
-Oscar, när man går på luffen så här som vi gör. Vad mycket man får se. Jag tänker lådsas att vi rår om allt vi ser. (Rasmus säger till Oscar)
Oscars liv på luffen är självvalt. Eller han beskriver hur man inte kan ta luffaren ur honom. Han mår som bäst när han får gå på luffen trots att han har en kvinna som väntar på honom. Jag tolkar det som att han gör ett indirekt val när han väljer att gå på luffen. Han väljer ett friare liv som även barnhemsbarnet Rasmus väljer framför institutionens kedjor. Att gå på luffen är inte optimalt för Rasmus och det är han medveten om när han rymmer från barnhemmet. Men han gör det ända val han anser att han har.
Ibland känns det som att vi medlemmar av samhället väljer att avstå från vissa val. Vi gör dom val som direkt påverkar vår egen tillvaro. Men jag har gjort ett val - att köpa denna tidning varje månad. Jag säger inte att Raine och dagens hemlösa har valt hemlöshet. Men deras val genom livet har lett fram till hemlösheten. Eller kan man se det så? Är det samhällets avsägande av val som lett fram till hemlösheten? Jag tycker att det är intressant med frågan gällande val.
Har man alltid ett val? Vems val har skapat hemlösheten?