Kvinnor som hatar böcker.

Just nu läser vi ett moment under kursen som handlar om hur viktig skönlitteraturen är för barns språkutveckling. Vi pratar bl a om hur man inspirerar barn att vilja läsa. Hur vi som lärare sitter på en viktig roll att öppna upp bokvärlden för barnen. På ett seminarium förra veckan erkände jag en grej för hela klassen. Att jag inte gillar att läsa böcker! Jo jag har försökt och jag fortsätter att försöka, fast nja. Jag har faktiskt aldrig erkänt det förut. Som vuxen upplyst människa ska man ju gilla böcker. Det tillhör normen. Det har resulterat i att jag har köpt massa böcker och försöker, lådsas, läser halva boken, baksidor eller några kapitel. Jag har liksom inte ro till att läsa, eller nått sånt. Fast grejen är den att jag tror att det är en fantastisk värld som jag går miste om. Så jag ska göra allt jag bara kan för att försöka gilla böcker och försöka inspirera kommande elever. Kanske kan jag ha en extra förståelse för dom stackarna som är som mig. Alltså som helst läste Kalle Anka-pockets och nu helst läser tidningar.....

I söndags såg jag "Män som hatar kvinnor". Fullkomligt älskade den. Helt fantastisk. Imponerande för att vara en svensk film. Sån närhet och råhet. I love... Dagen efter, alltså i måndags gick jag och såg "Flickan som lekte med elden". Helt såld är jag. Har Noomi Rapace/Lisbeth Salander någon fanclub som man kan ansluta sig till? Som alltid när man nämner dessa millenium filmer så får man frågan: Har du läst böckerna? Ni kan nog räkna ut svaret. Och jag har inga planer på att läsa dom heller.

Lägesrapport

Jag e nyklippt. Nu känns det bra. När jag satt i frisörstolen kändes det mindre bra. Klump i halsen och så vidare. Det handlade främst om momentet när han höll upp den där lilla runda spegeln. Profilen var en E.T kopia. Håret på backhuvudet stod rakt ut. Och jag hörde nästan mig själv säga -phone home! E.T phone home! När jag fick se mig själv rakt bakifrån fick jag mest känslan av att jag precis hade tackat ja till att ställa upp som statist i Star Trek. Min nacklinje hade plötsligt fått en spetsig kant. Jo jag vet att han tog fram trimmern för att "fixa" nacklinjen men inte förstod jag...... Det är det där med frisörer. Det klickar bara inte riktigt. Fast det var sjukt befogat att gå till frissan. Vildvuxet. Samt mina små - bara ett klipp här och där, och oj tog för mycket där, klipp.

Annars sitter jag i ett allmänt stökigt hem med en hemtenta som ska in på fredag. Klockan tickar så att säga och blommorna trallar på sista versen innan det är dax för vintervilan. Så nu har jag nog täckt upp och förklarat mina bildval för det här inlägget.

Efter ett och annat klipp med min sax känns det rätt tajt å bra nu, så ni behöver inte oroa er;-)

"På ända"

Sittandes på ena skinkan därav namnet "på ända". Varje gång jag tittar på teckningen så får jag känslan av att hon inte befinner sig i nuet på något vis, känns som att hon sitter och väntar på....... ja vad vet jag inte.

Vad tror du att hon väntar på?

Jo kom igen skriv det. Om du inte kommer på något eller inte håller med mig skriv det också, jag är nyfiken.

Snorbubbla

På mornarna är jag snorig. När jag kliver på den proppfulla tunnelbanan bildas en genomskinlig droppe på ena näsvingen. Den är tunn som vatten. Den kittlas Jag famlar med handen i väskan efter papper. Det är bråttom. Oftast så finns det inget. Ibland finns det ett välanvänt ihopskrynklat snorpapper. Jag använder det. Så fort jag har torkat bort droppen bildas det en ny. För ett par dagar sedan när jag stod i den tysta och tättpackade folkmassan så blåste jag ut fort. Inte med meningen. Det bara blev så. Blixtsnabbt ser jag längst ner i synfältet hur det bildas en bubbla. Den sugs in lika fort. Snabbt som ögat gick det. Det hettar till i ansiktet. Skammens hetta drar upp i huvudet och ner i benen.

Jag konstaterar att vi bara är vid Stadion.

Om man tittar nära....

......så uppmärksammar man detaljerna.

Jag kom nyss hem från Universitetet. Så glad jag blev när jag såg att jag hade fått ett handskrivet brev. Det är inte ofta man får det nu för tiden. Tänk att man har vant sig vid att se sitt namn och adress datorskrivet på kuverten. Brevet var från min guddotter. Eller rättare sagt det var ett tackkort. Tänk vad snabbt skrivutvecklingen har gått. 5 månaders L skrev och tackade artigt för att jag närvarade på hennes dop och att jag kom med en gåva.

Just nu sitter jag här och funderar på att jag känner mig en smula hungrig. Tre kaviarmackor eller styra upp "riktig mat, hm. Det tåls att tänka på. Jag har kommit igång med min springning iallafall. Om ni inte visste det har jag haft ett uppehåll på nån vecka. Jag var ute igår morse. Och observerade något väldigt intressant. En man som var ute och joggade med sin hund samtidigt som han pratade jobb i sin handsfree; `pust pust... jag har inte fått tag på avd. chefen men pust (andas högt) jag lämnade ett medelande (hyperventilerar)........ har pust Janne hört av sig gällande pust.... stämman....`

Men det måste ju finnas någon form av gräns på hurtigbulle/effektivitet-samhället. Att motionera, gå ut med hunden och jobba samtidigt. Själv tar ju joggningen typ halva förmiddan. Jag kanske borde börja ta med kurslitteraturen som ljudbok samtidigt som jag äter frukosten medan jag springer, för att vinna tid menar jag. Och dom dagarna när man verkligen vill slå på stort så tar man med sig handuk och springer igenom uteduschen i Tanto på vägen, då har man ju även det momentet ur vägen så att säga............ Jo jo utan att ironisera så kan man ju tänka att han var en riktig smart jäkel. Fast jag ömmade mest för den stackars människa på andra sidan luren.......

Det blir nog någon form av pasta-grej med linser och morötter.

"Pojkar med sleve"

Det är är en liten tusch serie som jag kallar "pojkar med sleve". Jag har varit i tatueringstankar det senaste året. Och Nej, jag har inte tänkt att tatuera en hel ärm (sleve), fast jag har tänkt att eventuellt bygga på den jag redan har, och kanske göra en till...... det är så härligt att processa tatueringsmotiv i huvudet... fast än så länge kommer det nog att dröja ett tag tills det är dax att gå under nålen......

Inlägg nr 100!

Ja, kära vänner det här är mitt hundrade inlägg, i en annars inte så lång bloggkarriär. Faktum är att jag för några dagar sen tänkte göra ett inlägg om nån vanlig intresse-flagga, men insåg då att det skulle bli inlägg nr 100. Och töntigt nog så avstog jag då från att göra ett inlägg för att jag tänkte att nr 100 måste ju bli ett brakinlägg......... ett sånt där inlägg som man länge kan blicka tillbaka på och slå sig själv på axeln för att det är så outstanding..........problemet är att jag inte vet hur ett brakinlägg ser ut. Orkar heller inte fundera vidare på det. Ni får helt enkelt hålla tillgodo med tre sommarbilder som jag själv gillar.

Ser faktiskt lite fram emot hösten nu...

Naturligt rosa...

....eller kanske inte helt naturliga. Det är någon som har målat, dom annars så trista föremålen i en uppfriskande rosa ton, och tryckt en rad ur Anita Hegerlands låt Jag ska måla hela världen lilla mamma. Fantastiskt bra idè om ni frågar mig. Textraden är även vacker. Jag har alltid undrat hur resten av låten går, så här kommer den......

mamma är du ledsen varför ler du ej vill du jag ska måla någonting åt dig många vackra färger har jag ännu kvar gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra jag ska måla hela världen lilla mamma full av solsken varje dag

att det regnar och är grått det gör detsamma du ska solsken i ditt fönster ändå ha alla blommorna du gärna ville köpa lilla mamma jag ska måla dem till dig jag ska måla hela världen lilla mamma och allt ska bli så ljust och glatt för dig önska lilla mamma, önska vad du vill färgerna är många och de räcker till himlens alla stjärnor sagans alla slott

allting kan jag måla mamma önska blott jag ska måla hela världen lilla mamma full av solsken varje dag att det regnar och är grått det gör detsamma du ska solsken i ditt fönster ändå ha alla blommorna du gärna ville köpa lilla mamma jag ska måla dem till dig jag ska måla hela världen lilla mamma och allt ska bli så ljust och glatt för dig

(låttext Anita Hegerland)