Bilden visar en tallrik med intorkad fil och musli. För ca 19 timmar sedan avslutade jag min frukost.
Tallriken står kvar vid datorn.
Jag har varit hemma i många timmar och sett tallriken.
Men jag orkar inte bry mig om den.
Varför? förmodligen lathet.
Fast å andra sidan bor jag i en 1:a det är bokstavligt talat 6 steg till köket från dator (provgick precis, UTAN att ta med talriken).
En del saker bygger upp ett stort motstånd inom mig.
Och ju längre tiden går...... desto svårare blir det.
Det här speglar nog tyvärr fler områden i mitt liv.
Tanken på att ta upp tallriken, transportera ut den i köket, skrapa av den, lägga den i blöt och sen diska den verkar ju såå trist.
Att se lathet som enda faktor i det här läget är för lätt.
Näe, tror det är psykiskt. Kanske skulle behöva hypnos.
Jag har ju gått grunt i lägenheten massor sen jag kom hem,
så varför inte ta med tallriken i farten?
Det är enkelt; jag har ingen lust!
aW.jpg)
4 kommentarer:
Jag förstår precis vad du menar!
haha gud va rolig du är som provgick utan att ta med dig tallriken!!
jag ser det framför mig!
tänk om man skulle dra det till sin spets? att testa allt fast inte på riktigt! typ att du och jag provskrev vår c-uppsats i tio veckor för att se hur det var, fast vi skrev bara nonsens.... :)
dina inlägg är klockrena vardagsföreteelser som får mig att le varenda gång! Puss och kram Helena
Tror alla känner igen sej!
Styrkekram
Bra gjort! man måste inte alltid göra det som måstes. Diska den när små gröna varelser kringlar omkring då vet du iallafall att din lathet gått för långt :)Gått för långt (ha ha)
kul att du gillade mina dikter! hoppas det blir fler på tåget hem till timrå nästa helg.. kram på daj!
Skicka en kommentar