Det brukar börja så här;
- Hej, en mellankaffe tack.
Jag plockar på mig massa servetter för att undvika att bränna mig på det kokheta svarta kaffet.
Jag närmar mig med försiktighet. Jag kollar in genom glasdörren för att se så att kusten är klar. Där inne är det ljust och de flesta ser glada ut likt små harmlösa färglada fiskar. Allt ser lugnt ut. Jag gör de sista preppareringarna för att gå in...... och då.... dyker hon upp från ingenstans, likt en muräna drar hon runt i lugnt tempo och med sin hungriga blick genomborrar hon varenda milimeter, för att finna någon person som har tagit med sig mat eller dryck för förtäring i bibblan!!!! Detta är strängt förbjudet. Man straffas med döden. Hon är bödeln och jag är offret. Hon jagar runt i biblioteket 3 gånger per dag letandes efter nya offer. När hon finner dem så viker hon inte ner sig för en sekund, utan hugger!!! till attack!!!
Jag känner hjärtat i halsgropen. Jag vet att jag är ett praktoffer ett sånt som får ett snabbt hugg mot halsen och sen avlider på plats. Och som dras in i det mörka hålet förmodligen till de resterande muränorna.
Jag tar ett djupt andetag och sänker ner den servett-inklädda -kaffemuggen i väskan öppnar dörren och går in..... jag går stelt och konstigt eftersom jag inte vill spilla i väskan eller att någon ska upptäcka den omotiverat stela handen i väskan.......oh no muränan har fått syn på mig..... jag går fortare.... samtidigt som jag känner det rykande heta kaffet som pressar sig fram, genom servetten, ut till min hand... hett som fa..... hon kommer mot mig.... jag känner hjärtklappningarna men ser mitt mål - en dörr som leder in i ett datorrum.
Jag nästintill halvspringer.... med ett brännskadat finger i väskan....och muränan hack i häl...
men .....puh...jag klarade det! Jag pustar ut. Fast bara en liten stund. Tills muränan drar på nästa du-får-inte-ta-med-kaffe-i-bibblan-räd.......
Ordförklaring: Muränan går av lärarstudenter under beteckningen Gestapo. Man vet inte om hon fått tjänst som en "vanlig" bibliotikarie, det betvivlas stark. Det enda som är säker är att ingen går säker på Konradsbergsbibliotek........