söndag 31 maj 2009

-Jag är så stolt över dig att du klarade Maran, Jonas!

Min käre Jonas var en av de tappra som tog sig runt stan 2 gånger under stekande sol. Själv stod jag på Odengatan och hejade, under andra varvet satte jag mig på Ciao ciao och kollade medan jag åt en GI-pizza med pappa, och gick sen till stadion och mötte upp med en hemmagjord krans av hundkex.
Jonas sprang på den finfina tiden 3 h 40 min!
Han förklarade att de sista 5 km var tyngst och att han inte ville göra annat än lägga sig ner och dö. Det gjorde han inte utan sprang i mål, fast en som dog var Jonas ena tå. Det är sant, den stackarn var redan mörkblå precis efter loppet när han tog av sig skorna. Och idag ett dygn senare...... är den martyr förklarad av mig. Den gav sitt liv för Marathons skull (om det inte framgår av bilden vilken den avlidne tån är så är det den andra från vänster;-).
När man ser hans fötter och övriga tår fattar man att det inte kan ha varit en walk in the park, direkt. Jag kan nog heller inte riktigt förstå hur sinnessjukt långt 4,2 mil är. Är som sagt mäkta imponerad, Jonas!

torsdag 28 maj 2009

Muränor är inte att leka med

Det brukar börja så här;
- Hej, en mellankaffe tack. Jag plockar på mig massa servetter för att undvika att bränna mig på det kokheta svarta kaffet.
Jag närmar mig med försiktighet. Jag kollar in genom glasdörren för att se så att kusten är klar. Där inne är det ljust och de flesta ser glada ut likt små harmlösa färglada fiskar. Allt ser lugnt ut. Jag gör de sista preppareringarna för att gå in...... och då.... dyker hon upp från ingenstans, likt en muräna drar hon runt i lugnt tempo och med sin hungriga blick genomborrar hon varenda milimeter, för att finna någon person som har tagit med sig mat eller dryck för förtäring i bibblan!!!! Detta är strängt förbjudet. Man straffas med döden. Hon är bödeln och jag är offret. Hon jagar runt i biblioteket 3 gånger per dag letandes efter nya offer. När hon finner dem så viker hon inte ner sig för en sekund, utan hugger!!! till attack!!!
Jag känner hjärtat i halsgropen. Jag vet att jag är ett praktoffer ett sånt som får ett snabbt hugg mot halsen och sen avlider på plats. Och som dras in i det mörka hålet förmodligen till de resterande muränorna. Jag tar ett djupt andetag och sänker ner den servett-inklädda -kaffemuggen i väskan öppnar dörren och går in..... jag går stelt och konstigt eftersom jag inte vill spilla i väskan eller att någon ska upptäcka den omotiverat stela handen i väskan.......oh no muränan har fått syn på mig..... jag går fortare.... samtidigt som jag känner det rykande heta kaffet som pressar sig fram, genom servetten, ut till min hand... hett som fa..... hon kommer mot mig.... jag känner hjärtklappningarna men ser mitt mål - en dörr som leder in i ett datorrum.
Jag nästintill halvspringer.... med ett brännskadat finger i väskan....och muränan hack i häl... men .....puh...jag klarade det! Jag pustar ut. Fast bara en liten stund. Tills muränan drar på nästa du-får-inte-ta-med-kaffe-i-bibblan-räd.......
Ordförklaring: Muränan går av lärarstudenter under beteckningen Gestapo. Man vet inte om hon fått tjänst som en "vanlig" bibliotikarie, det betvivlas stark. Det enda som är säker är att ingen går säker på Konradsbergsbibliotek........

onsdag 27 maj 2009

Jag och di Leva....

....verkar ha haft samma frisyr med samma hår. Min är bara en längre variant...... Jag tänkte klippa mig under den här månaden. Skulle det inte vara väldigt kul om jag tog med mig den här Lp:n som inspiration och visar frisören?

måndag 25 maj 2009

Hemma hos "Kom Ketchup"

Hej och välkomna till mitt första hemma hos-reportage. När jag säger första menar jag att jag har som avsikt att göra fler fast hur det blir med det får vi se. Ijallafall..... bilderna får tala... Så välkomna till denna flotta residens.... sett med mina ögon...

Planerat in i minsta detalj. Modernt till den milda grad att samtliga lådor har en det-går-inte-att-smälla-i-lådan-funtion, jäkligt nice. Det resulterar i att jag likt en person med tvångstankar måste dra ut och stänga lådorna några gånger vid varje besök. Lägenheten är personlig, 50-60- talsinspirerad med Josef Frank tapeter i två rum. Andra bilden avslöjar vart lägenheten är belägen, och målningen på bilden är skapad av Kom Ketchup själv. Sist men icke att förglömma är den detalj som tilltalar mig allra mest, gästfrivänlighet, och det finns och blir över. Och har till följd att det alltid bjuds på riktigt god mat.

söndag 24 maj 2009

Elelelelelelele leleley

Idag är det Eritreas nationaldag! Det här perfekta smilet tillhör en okänd kille. Fast bilden är den mest kända bilden i Eritrea. Jag vågar påstå att han finns i alla eritreanska hem. Jag gillar den så mycket. Har växt upp med honom, han har funnits på affischer och vykort. Och nu finns han på mitt kylskåp.

tisdag 19 maj 2009

Det här är Viktors träd!

I söndags målade jag ett stort träd på Viktors vardagsrumsvägg. Trädet fick bli svart likt en silhuett. Det sträcker sig från golv till tak. Jag utgick ifrån en bild på det riktiga trädet. Det trädet finns i Thailand. Och för några år sen var det just det här trädet som räddade min vän ur vågen. Han åkte tillbaka till Thailand på 1-årsdagen för tsunami katastrofen och då fotograferade han "sitt träd", det som räddade hans liv... Det tog exakt hela dagen. Jag kom till Viktor på förmiddagen och vi käkade frukost ihop sen började jag målandet av väggen medan Viktor fixade kaffe och mat till mig hela tiden, agerade dj, hängde osv....... Det blev en grymt skön dag. Jonas kom joggande förbi och käkade middag med oss sen. Under kvällen blev trädet klart. Det känns otroligt hedrande att jag fick det fina uppdrag att föreviga detta träd som nu har blivit en symbol för - livet.

söndag 17 maj 2009

Gomorron

Det ser ut att bli en fin dag idag. Nu är jag på väg till V som har anlitat mig för ett målar projekt hos honom. Ska bli kul. Tänkte slänga in ett inlägg om det senare när vi e klara. Och visa hur det bidde. Trevlig söndag vänner!

torsdag 14 maj 2009

Schmug-face har fått ett nytt ansikte!

Den här löjliga uppsynen tillhör en riksdagsledarmot som sitter i utbildningsutskottet för moderaterna. Han är en av dom som ifrågasätter den praktisk/estetiska verksamheten i skolan. Bara det gör ju att man ogillar honom. Så inte nog med att hans ideologier verkar går emot det mesta som jag som framtida lärare tror på, men så ser han ju sjukt schmug-face ut på bilden. Vem gav han glassen? varför just en piggelin? var det hans egen idè att koppla på sängkammar-blicken i den "sexiga" tidningen Lärarnas?

onsdag 13 maj 2009

Ett elektroniskt praktexemplar

En liten bit historia skulle man kunna kalla det här praktexemplaret. En tegelsten som garanterat var med när det begav sig. Den är på allvar 7 cm bred, har en utdragbar antenn som är typ 15 cm lång och väger som en träsko. Man förundras av hur fort tekniken har lyckats transformera dessa monster till "tunna visakort".
Fast nu är det inte teknikens framfart som jag tycker är rolig i det här sammanhanget. Nej, utan tvärtom faktumet att utvecklingen av skyltarnas formgivning tycks ha avstannat! Den sista bilden visar en skylt som sitter på universitets bibblan. Jämför noga tegelstens-modellen med den på plåtskylten...... Just precis! Det är samma modell! Sjukt kul att plåtskylts-industrin ligger minst 17 år efter i tiden..... Eller så anser bibblan att det är just dom där gamla klumparna som är förbjudna! Så då kan man kanske istället tänka att skylten är helt rätt. -Här släpper vi inte in några uråldriga mobiltelefoner, bara de senaste! Kanske ska jag prova att prata i min halvgamla lur å se om dom på bibblan anser att den är hip nog och inte har passerat bäst före datumet. Ja ja fattar precis hur det hänger ihop nu.

måndag 11 maj 2009

Livet som stammare

Tänk att du är ute och går. Dina fotsteg är automatiserade så du behöver inte fundera på varje steg du tar, allt sker omedvetet så du kan gå och fundera på annat. Solen skiner, fågl.... men vad händer helt plötsligt kan du inte sätta ner foten, du försöker och försöker...... tillslut tar du ett steg åt sidan. Åh det gick. Pust. Du går vidare.
Det här var en liknelse för hur det känns att stamma. Jag stammar. Det har jag gjort hela livet. Grejen med mitt stammeri är att det inte alltid märks så mycket. Jag kan ha nästan stammfria dagar och dagar då varje mening blir en kamp.
De senaste åren har jag funderar mycket på mitt stammeri. Det är som en hel vetenskap på nått sätt. Forskarna vet inte vad stammning beror på men det har genom alla tider funnits olika teorier. Jag tycker att dom flesta aspekterna av min stammning är lustiga. Det låter roligt, människors ansiktsuttryck är komiska när de väntar ut en stammning, hur orden blir förvrängda och hur jag ibland inte kan reglera volymen på det som kommer ut. När jag håller på och kämpar ut en bokstav gör jag tydligen miner som många omedvetet härmar. Det jobbiga med att stamma är nog att en stammning stör rytmen när man pratar. Därför får jag för mig i mitt huvud att varje stamning är lika uppseendeväckande som att vara ute och promenera och helt plötsligt ramla. Ibland störs jag inte så mycket av att ramla. Eller det beror nog på situationen och vem jag är med. Man blir bra på strategier för att undvika att ramla dvs. undvika stammeriet.
Dom som känner mig väl vet vilka bokstäver som är svåra att säga. Den absolut värsta bokstaven är J. Speciellt namn som börjar på J. En av mina bästa vänner heter Jessie, hon gick länge under beskrivningen "vår kompis med brunt hår" hehe. Det hjälper inte att både min syster och pojkvän börjar på J. Man får ta sats när man ska säga deras namn. Jag är som sagt ganska bra på att dölja min stammning genom att välja andra ord, sätta en annan bokstav framför ordet eller långa omotiverade pauser.
Barn märker alltid att jag stammar. Dom hör och ser allt;
- Varför säger du alltid J-j-j-josefin?
-Han heter inte Psam, han heter Sam!
- hehe du säger det där så roligt!
Min stammning har orsakat många skratt (oftast av mig själv). Den senaste i raden "fula" grejer är att jag skulle lyssna på en inspelning av en intervju vi gjort till c-uppsatsen. Jag satt och skulle transkribera intervjun (skriva ner allting ord för ord) när jag hör den längsta kakakakakakakanske på länge. Jag funderade ett tag om jag skulle skriva ut det i transkriberingen. Tänker sen att det "skämtet" kanske inte skulle förstås av examinatorn.
Den senaste veckan har jag haft svårt att säga mitt eget namn. Svinjobbigt när man ska ringa viktiga samtal; - Hej mitt namn är (tystnad) Sssssssss..... -Vi har inte tid! Klick! närå det har inte hänt ÄN fast det är ju kul, så skratta gärna med mig när jag "ramlar"!
K-k-kram!

fredag 8 maj 2009

Solen gör allt så fint!

Allt som solen smeker bli magiskt. Nä jag bara skoja det blir inte magiskt. Men när jag var liten kommer jag ihåg att jag tänkte så. Skuggorna gör allt mer levande och sen så glimmar reflektionen av solen så fint.

onsdag 6 maj 2009

Lampskärm eller hatt?

Dom här vackra lampskärmarna är ifrån "Returmakeriet". Väldans bra och prisvärd loppis som ligger i Huddinge centrum. Det är 500 kvadratmeter - ett riktigt paradis. Det är min käre bundsförvant A som driver affären där med ett gäng sköna människor som har byggt upp en verksamhet där de hyr ut rum till konstnärer och musiker för knappt några pengar. I syfte att främja skapandet. De låter människor som hamnat snett i droger och kriminalitet arbetsträna/göra sin samhällstjänst där, för att få en ny chans i livet. Det som är för j-ligt är att kommunen har beslutat att stänga ner verksamheten (i september). Varför?
Jo, därför att samhället tyvärr verkar styras av ekonomer som tycks mäta värden i pengar. Mänskliga värden verkar hamna långt ner i prioriteringarna. Lokalerna ska nyttjas av nått vinstindrivande företag typ onoff. Jag blir ledsen när man inte tar tillvara på människor som för det första arbetar ideellt och för det andra gör det för medmänniskor. Passa på att ta en sväng förbi och fynda och fyll i protestlistan vettja. Upp till kamp!
Lamporna på den sista bilden finns numera hemma hos mig. Den ena har jag strippat på tyg och målat vit. Och den andra med fransar....... agerar både lampskärm och hatt. Tänker på ett lejon när jag ser den.

tisdag 5 maj 2009

Jag e så trött

Det har varit en lång dag idag. Rolig men så lång. Jag gick upp i ottan för att c-uppsatsa med Helena. Den här veckan genomför vi några lektioner på våra praktikskolor för att undersöka en grej som jag är för trött för att beskriva. Sedan blev det raka vägen till jobbet. Slutade 22:15 och nu sitter jag här i soffan å är så där galet/makalöst trött. Jag e så trött så att hälften hade varit nog. Jeg är kjempe schleten (norska). Varenda liten millimeter av min kropp är trött. Jag är så trött att jag inte orkar röra en min, knappt att jag orkar hålla munnen stängd. Det enda som rör sig är fingrarna som skriver på tangenterna. Nu undrar ni säkert vad bilden har med saken att göra! Och då ska jag berätta att den har ingenting med någonting att göra. Men nu ska jag lägga huvudet, eller framförallt nacken på min nyinköpta ergonomiska nackstöds-kudde. God natt!

fredag 1 maj 2009

Jag tänker på sommaren

Jag tänker på sommaren. Jag tänker på förra sommaren. Jag känner mig förväntansfull. Min plan den här sommaren är att jobba så lite som möjligt och vara en "slacker" så mycket som möjligt.
Som det verkar nu kan det bli möjligt. Jag kommer förmodligen bara jobba hela 2 veckor den här sommaren. Den ena veckan blir på kollo för ungdomar med autism och den andra veckan åker jag med "en gammal " brukare på läger som personlig assistent. Jag kommer i princip jobba dygnet runt dom två veckorna, men sen så..... ska jag ta det lungt. Hehe som en liten parantes; stavningskontrollen tyckte att jag hade stavat autism fel. Ända förslaget var buddhism hehe ??!!
Hur som helst har jag har en vision om att jag skulle vilja vara en levnadskonstnär som drar runt på sitt skissblock och stafli ute i naturen, som åker på roadtrips och går på loppis, som äter glass och hänger. Så länge hyran kirras och pengar till lite till så blir jag nöjd.
Det här är som sagt min vision, jag har haft den förr men hamnar ofta i ett stressa- runt-tillstånd där man klämmer in för mycket roliga saker och en massa måsten som tillsammans blir en galen stress. Fridfullhet ska bli sommarens ledord. Frid i sinnet och frid i kroppen.