Jag har börjat klä min alternativa gran....

.... och plockat fram lite mer ljus. I söndags firade jag 1:a advent med glögg och kyrkobesök. Pappa spelade in adventen på trumpeten i Hedvig Elionora kyrkan. Drack apelsin glögg och åt lussekatt till lunchen idag och sen har jag bakat pepparkakor med lillasyster. Det var en redogörelse för mina, hittills juliga aktiviteter.

Utmaning

Det här är en bild som jag har tagit på mig själv med självutlösaren. Den skickade jag till Kom Ketchup för några dagar sedan. Hennes uppgift är att tonsätta bilden dvs. skriva något. Vi tänkte sätta det här i system, genom att skicka bilder, texter eller ord till varandra. Ni är välkomna att joina!

Spelreglerna är lätta: Det finns inget rätt eller fel. Poängen är att sätta igång fantasin och inspirationen. Sen skriver man sin egen tolkning. Kanske blir det en mening eller en hel text, det vem man inte. Värdet ligger i att det är roligt att dela inre accosiationer. Förhoppning och ledord: presstationslöst!

 Titta in hos Kom Ketchup imorgon fredag, då publicerar hon sina ord till min bild.

...........

........ , sa flickan.

Upp och ner...

 

......ner och upp, åker tavlor och diverse djurhorn. Det resulterar i två saker. När folk kommer hem till mig får de ofta känslan av att de inte varit hos mig på ett tag, eftersom det oftast är omstuvat på väggarna. Det andra resultatet är miljoner små spikhål i väggarna. Som tur är så kan man inte flytta på möblerna. För lägenheten är så liten och möblerna så många. Så var sak har verkligen sin ingjutna plats. I vissa perioder så flyttar jag nästan runt på saker maniskt. Kan hända att jag är på väg in i en sån period nu. Vad är då symptomen? Att jag (eller någon annan) kommer på mig själv stirrandes länge på olika delar av lägenheten. Stirrandet åtföljs av ett framskjutet huvud, likt en sköldpadda tror jag Kom Ketchup kallar det. Ett annat symptom är att det nästan är omöjligt att sitta hemma och plugga. För hjärnan är ockuperade av tankar gällande väggar.

Låter nog lite snurrigt. Kanske känner någon igen sig. Om så är fallet skulle jag behöva tips på hur man tar sig ur de värsta maniska stunderna.

För stunden känner jag mig nöjd med det som hänger uppe. Fast det lär jag nog inte göra länge till. Den trevliga farbrorn med mustasch (på sista bilden) är en favorit. Han kommer från Studio Violet. Hjorthorn på vägen tycker jag är fint, fast ganska ofta groteskt.

Jag är en "A-student"

Fick tillbaka senaste hemtentan. Jag blev riktigt förvånad över betyget A. Så fort jag öppnade kuvertet och såg betyget kände jag mig som en sån där luftmadrass som blåser upp sig själv när man öppnar ventilen. Pppssssst på 1 sekund. Från att ha kommit till Universitetet så där halvuppblåst, så att om någon skulle ha lagt sig på mig skulle personens rumpa, skuldra och huvud ligga i marken....... Till att bli så där hårt upplåst, så att om någon hastigt skulle ramla ner på mig skulle de studsa iväg. Snabbt och långt. Trodde faktiskt inte att jag var så betygsfixerad. Men den här sista terminen har känts så seg. Och jag har varit så omotiverad. Kanske precis den här typen av positivitet som jag behövde för att orka ta mig igenom nästa hemtenta. Som jag motvilligt började med idag.

Från det ena till det andra. Jag gillar att måla kvinnor. Har inte tänkt så mycket på det men de flesta av mina målningar föreställer kvinnor. Även de två akrylerna ni ser på bild.

Om att vara vuxen

Jag minns varför vuxen livet lockade mig som barn. Tänk att få köpa godis precis när man vill. Tänk att få vara uppe om kvällarna precis hur länge man vill. Sen växte jag upp till en ålder som av de flesta räknas som en vuxen ålder. Ibland när jag går och handlar kommer jag på hur priviligerad jag är som inte behöver fråga någon om lov när jag köper någon godisbit. Det är så härligt att ha egna pengar.

Men ganska ofta känner jag mig inte så stor. Utan ganska liten. Att vara vuxen är så lustigt på det viset. Som en illusion. Vad är egentligen skillnaden mellan att vara vuxen och att vara barn? Utseendemässigt ja. Men annars då? Man känner ju samma känslor och behovet av att lära sig nya saker slutar ju inte när man tar studenten direkt. Man är i behov av kärlek......

Som barn upplevde jag begränsningar pga. att vuxna satte regler. Så jag tänkte ofta att när man blir vuxen då blir man fri att göra vad man vill. Jag längtade efter vuxenlivet eftersom jag längtade efter friheten. Känner jag mig fri nu då? På många vis, ja. Men de vuxna bojorna kanske är starkare? Alltså hur man bör och ska bete sig. Jag vänder på det och tänker vilken mental frihet man hade som barn. Vara bortbjudna och kunna somna om man blev trött. Sätta sig ner på marken om man kände för det. Man gjorde helt enkelt det som föll en in och det var accepterat. För att man var barn.

Vad är det att vara vuxen och vad är det att vara barn? Skeden i livet. Förvandlingen sker inte över en natt. Jag tycker att det är intressant att leva. Men att knyta känslor och färdigheter till att vara vuxen och att vuxenheten knyts till en ålder känns ibland förvirrande. Just nu kämpar jag med att ta mig loss från mina egna bojor. Det är så lätt att beskylla andra för kedjorna som ligger runt mina fötter och armar. Det börjar bli tydligare för mig att den som tillverkat kedjorna och som krampaktigt håller i dom är jag själv. Handlar nog om att gå från offer till att ta kontrollen. Den tanken ger mig kraft på nått sätt. Som de här kloka orden som en vän en gång sa:

"Jag är ansvarig utgivare av mitt liv".

Tema: Hudvudbonad

Jag hade dagen till ära tillverkat ett par hjorthorn. Eller ja inspirationen var hjort och ren typ. Jonas hade indianskrud. Och ja, han lyckades jaga in mig till slut, dock utan pilbåge. Födelsedagsbarnet ser ni på bild i lila peruk. Grattis älskade Jessie och tack för en 7tusans fest!

Det här är William Fitzsimmons!

Jag har har varit på en fantastisk spelning. William Fitzsimmons uppträdde på Södra teatern. Så vackert, sårbart, spirituellt och roligt framträdande. Han pratar mycket mellan låtarna. Djupa grejer som blandas upp med mycket humor. Det skapade en jäkligt fin, vänskaplig och inbjudande känsla. Det här är en person som ska höras live. Jag fann denna skäggige människa på Myspace för något år sedan. Jag föll för låten "Funeral dress". Tänkte att ni skulle få höra ett smakprov. Eftersom jag vill att ni ska få en känsla för honom som person får ni ett liveframträdande. Ljudet på inspelningen är katastrof. Men strunta i det och kolla vad han gör med gitarren, känn hans vibe, kolla hans stumma skägg, mys...

(Sätt på ljudet högt på datorn innan ni slår på videon)

Kom ihåg! Kroki på söndag kl.18 cafe Hängmattan. Ni kommer va!

http://userserve-ak.last.fm/serve/500/27015943/William+Fitzsimmons+wil.jpg http://www.billboard.com/photos/stylus/100791-william_fitzsimmons_617_409.jpg

En stillsam helg i bilder

Lugnt, skönt och alldeles svart på kvällarna (kanske lite för svart för min mörkrädda-del). På Brunnsheden i Hedesunda på gården Olars. Helgen innehöll även lite arbete, som ni ser på bilderna. Jonas ägnade sig åt pappersarbete och jag ägnade mig åt lite mer kroppsnära arbete.

Dricka kaffe på bit

Jag provade att dricka kaffe som farfar gjorde.

Bäst att sätta på sig hans läsglasögon.

Man häller ut kaffet på fatet.

Tar sockerbiten i munnen.

Sen silas kaffet genom sockerbiten.

Det krävs stor koncentration

Vad svårt det är att inte spilla eller tappa sockerbiten (jag gjorde båda grejerna).

Ganska gott.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

"Vi är överallt" ..... men det är inte ni för ni...... får kvala.....

Guldet är hemma! AIK svenska mästare i fotboll. Så jäkla skönt!