Converse för små människor

Skåda världens sötaste converse dojjor på bild nr 2. De fick Lilla L av mig och Kom Ketchup i julklapp. De är mjuka som små tofflor. Lilla L kan ännu inte gå. Men om hon håller i typ en bordskant  kan hon stå och svajja som en stång, och även ta något stapplande steg. Från det ena till det andra. Har ni tänkt på hur kul det är med halva ansiktsmasker? Det har jag, och därför åkte några såna ner i i julklapparna, som humorinslag. Lilla L provade några som blev över. Med glädje utforskades de grundligt för att slutligen åka in i munnen.

Ja då var den här julen över. Det tycker jag är skönt. För min del innehåller julen så mycket blandade känslor. Med flera ångestinslag. Det har den gjort så länge jag kan minnas. Samtidigt som det finns riktigt fina stunder. Det jobbiga är ofta oron jag känner inför julen. Det finns en ovisshet över hur den kommer att bli och hur jag kommer känna. I mitt fall har skillda föräldrar inneburit att hur man än gör så blir någon besviken. Trots intensivt tankearbete är den en svårknäckt nöt. Det är nämligen fysiskt omöjligt att vara på två ställen samtidigt.  Att välja innebär även att välja bort. Men när det är jul "måste alla vara glada". Samvetskvalen och ångest förvandras till ett smile. Tårar kamufleras i nubbe. Jultraditioner som huggits i hårdaste stenen bäddas in i mjukt tomteskägg. Men då och då blixtrar sann glädje och julefrid till. Och då har jag det riktigt njutningsfullt. Som just nu i skrivandets stund. 

Julkort

Jul i dagar tre
Ska jag nu hinna me

Stor familia
innebär mer sill ja

Bloggen får vila
För nu ska jag julefrida

Vi hörs snart
De e ju klart

Kärlek i mängder
Får ni här likt saffranslängder

Jag har lärt mig ett nytt ord idag - swagger

Idag har jag slagit in klappar och godis. På första bilden ser ni min hemmalagade lakritskola ala` Marie, som innehåller turkisk peppar, mums. Jag har gjort små gå-bort-påsar med lakritskolan och röda granar.

Vad händer om man krossar pepparkakan i fyra delar i stället för tre?

Ett betong-alternativ till misteln - en pussruta!

 Burkarna är Jonas mammas ursprungligen. Dom har vi haft hemma ett tag, fast vi har så många burkar. Och de skulle nog passa bättre hos mamma å dom i Strängnäs misstänker jag, så de ska jag ge tillbaka i jul, innehållande julkaffe och lakritskola. 

Det är kul när man lär sig nya saker. Fast idag kände jag mig en smula kärringaktig. Min 13-åriga lillasyters och min smskontakt löd så här:

Lillasyster:  Hur säger man: no one in the corner has a swagger like me? eller got a swagger like me? stavade jag rätt?
Min tanke: Du menar: no one puts baby in a corner?! Jag undrade mest när man någonsin säger det? Och vad betyder swagger? mycket frågetecken för min del. Bäst att krypa till korset.

Barah: A du stavade rätt. Men vad är en swagger?
Lillasyster: Okey;-) en typ outfit eller stil

Jag tänkte bäst att kolla upp det här. Googlade och hittade super många träffar. Efter lite påläsning betyder ordet swagger tydligen en självsäker person med en självständig image och trendig klädstil, typ en fashionista. Okay intressant att veta. Men nu återstår fortfarannde frågan....

Barah: Varför den meningen?


Svaret blev att hon skulle trycka en t-shirt med den texten som typ en ironisk grej. Rolig och intressant känsla. Att vara totalt efter med dagens uttryck, he he. Om man inte känner till ett "inneord" borde det kanske betyda att man  är riktigt "ute";-)


Dan före dan......

Med röd näsa och klapparna var till mig

  

Jag har varit ute och handlat klappar idag. Jag blir så lycklig av all snö. Blev mest saker till mig själv dock. Bara nödvändiga grejer alltså;-) Hittade den perfekta lilla kryddhyllan i affären retro.etc. På Stadsmissionen hittade jag en liten brun pall, perfekt till det lilla köket. Kanske blir den målad i samma turkos/gröna färg som som den jag redan har. Eller inte, gillar kombon brunt och turkost. Träffade upp Erika för en fika, och av henne fick jag en klapp. En fantastikt fin gammal burk med lyxig lakrit i. På locket står det Luck, borde vara ett bra tecken.

Go west..

..life is peaceful there
Go west in the open air
Go west where the skies are blue
Go west this is what we`re gonna do.

Den här trevliga ballerinan bor i min alternativa gran. Hon lyssnar gärna på Pet shop boys. Själv sitter jag framför youtube. Jag ackompanjeras av 80-talsdisco på spootify. Jag sitter här och laddar för att ge mig ut på stan och julhandla. Väldigt osugen är jag. Ju mörkare det blir utanför fönstret ju mer känner jag att "jag kanske ska ta det imorrn istället". Idag har vi städat, sorterat, tjaffsat, hinkat kaffe och bakat julgodis . Det är så mycket snö utanför fönstet. När man sitter hemma här i 1:an och det yr och toksnöar utanför fönstret känns det som att sitta i en sån där rund glaskula som man vänder på så det snöar. Jag har aldrig suttit i en sån kula men jag kan tänka mig känslan. Erasure är så jäkla bra. Man glömmer nästan det mellan varven. Nu lyssnar jag på I love to hate you. Älskar den här videon. Nä om man skulle ta ett ryck och ge mig ut i snön och folkmassorna.
Ha en mysig och vilosam sabbat, vänner!

I got the whole world in my hands

Jag har fått jobb. Det blev klart idag. Heltidsvik. under vårterminen som fritidspedagog i en klass 2. Det är tuffa tider för oss lärare med att få jobb. Så jag känner mig super nöjd med att börja så här. Jobbet kommer innebära fritidsverksamhet och undervisning. När lönen kom på tal fegade jag ut som väntat. Nåväl. Men nu känns det svinbra att ha ett jobb, tjohoo!

Jag träffade upp Helena (Kom Ketchup) sen. Vi gick till Arkitekturmuseèt för att kolla pepparkakshus-utställningen.Vädret har varit löjligt härligt idag. Så där perfekt soligt, krispigt och kallt. Utdrag ur autentisk konversation:

Barah: åh det är en sån härlig dag!
Helena: aa!
Barah: jag hade velat haft kameran med mig, så synd...
Helena: aa, och jag vill köpa en skärtlapp..

När vi kom ut från museèt hade det blivit skymning. Gatlyktorna lyste gult och det var folktomt på Skeppsholmen. I stället för att gå på de uppplogande vägarna pulsade vi fram i våra dr Martens. Vi kännde för att låtsas att det var förr i tiden. Typ "Emil i Lönneberga"-tider. På den tiden har man ju hört att barn gick 2 mil hem från skolan....Vi pulsade fram till Djurgårdsfärjan. Vi fick vänta ett tag. När vi klev på var det becksvart ute och på färjan fanns bara några svaga lampor. Det satt ganska många där. Några stirrade med tomma blickar. Andra försökte hålla skenet uppe. Kvinnorna med sina långa kjolar och männen med pälsmössa och täta mustascher. Någon grät en skvätt. Trots att vi hade färdats i veckor utan mat fanns det en hoppfullhet bland alla på båten. Vi var hungriga och det enda vi hade kvar var just hoppet. Vi visste att det inte gick att vända om. Vi skulle få ett bättre liv. Vi var på väg till Amerikatt......
(eller möjligen slussen)

Idag är det den 16 december

Ingen speciell dag alls, men jag kände ändå för att dekorera en pepparkaka dagen till ära. Jag har ju helt klart fått lite pepparkaksfeber. Sånt som man gillar måste man ju rama in för att höja statusen. I mitt fall blev det ett stekt ägg och en gubbe med mustasch på pepparkaka. Får man verkligen knycka två tärningar ur yatzy-spelet och sätta på pepparkakan? absolut säger jag. För i skapandetsstund finns inga hinder.

Apropå vad som är tillåtet i skapandets stund så ogillar jag starkt ordet pyssel. Jag syftar främst på det pyssel som finns i skolan. Usch, säger jag bara. Jag syftar på alla jäkla tråkiga mallar. Istället för att barnen får använda sin fantasi ska dom försöka pyssla ihop något som aldrig blir lika "fint" som mallen. Som upplagt för att "misslyckas". Och ja, jag vet att det finns de barn som älskar mallar och känner sig trygga med det. Självklart vill inte jag som pedagog slita mallen ur deras händer......  men jag kommer ändå kämpa för att de skapande stunderna i skolan åtminstone kan få vara de stunder då elevernas arbete inte värderas efter rätt och fel. Jag kommer även vilja sträva efter att den fantastiska och oändliga värld av fantasier som barn har kan få komma till uttryck, och välkomnas i den skepnad den kommer i. Självändamålet i sig är inte pepparkakshuvudet med tärningar som ögon, utan den frihet och trygghet som gör det möjligt. Alltså inte vad-tänker-fröken utan vad-tänker-jag.

Jag är inne i mycket såna här tankar nu. Bäst att formulera mina visioner över min roll om framtida pedagog, innan jag glömmer det. Det verkar som att jag nämligen har fått jobb till våren, wii. Har inte skrivit papper än. Ska träffa rektorn på fredag. Berättar mer då.

Nu ska jag ägna mig lite åt plugget. (Ni missar inte den rafflande avslutningen av Bonde söker fru ikväll va!? jag kommer sitta bänkad).
Trevlig dag vänner!

Skåda mitt första Pepparkakshus!

Jag kan aldrig minnas att jag har varit inblandad i ett sånt här bygge förut. Stolt som en tupp är jag! Jag har nu i ca 3 veckor haft ett kraftligt sug efter att skapa ett hus. Och igår hände det. Jag har lixom haft på känn att det här är min grej. Jag kan inte påstå att det ser ut som jag hade tänkt mig. Alla delar jäste ju så mycket i ugnen och ihopmonteringen ska vi inte tala om. Det är det där med propotionerna som Jonas påpekade; att taket ser ut som några modeller för litet och att huset blev en korsning mellan en villa och ett höghus. Sen kan man ju tycka att skorstenen är ganska kraftig i sammanhanget. I efterhand har jag även märkt att det bara finns fönster på övervåningen och vinden..... men vad gör väl det? riktigt stolt är jag.

Blev visst ett litet uppehåll

Min omotiverade bloggpause bara blev. Ibland bara blir det så. För att updatera lite så har jag haft det bra sen sist. Har hängt med de som gör mig glad, exempelvis lillasyster och Lilla L (som är min guddotter). Jag har jobbat och haft praktik. Jag myser och tänder ljus. Förra söndagen var jag å kusinerna på brunch på Berns, och fick ovanligt nog lyssna på improvisations-opera. Det var en grupp skolade operasångare som improviserade historier, väldigt vackert och roligt. Åh maten gick inte av för några hackor. Detta var kusin Niklas julklapp till mig från förra året. Vidare har jag fått ett obotligt sug efter att tillverka ett pepparkakshus. Jätte lustigt eftersom jag aldrig byggt ett tidigare. Provade att göra ett på jobbet (Kortis) förra helgen. Slutade i kaos, plus att husdelarna inte gick att foga ihop. Vi dekorerade sidorna och hängde upp dem i grannen istället. Men jag ska ge mig på ett nytt försök hemma var så säker. Lustigt att det snart är julafton! Jo jag har faktiskt lite julkänsla. Det får man när man vistas i skolmiljö. För där handlar hela december månad om julgrejer. I januari tar jag min lärarexamen. Känns riktigt ovanligt att tänka på. Fast kul nu när jag kanske har fått ett jobb...

Jag tolkar texten i en bildserie

Jag och Kom Ketchup har startat en lek för att sätta igång fantasin.

Vi skickar texter eller bilder till varandra som vi fritt får tolka.

Jag har fått min första utmaning. För några dagar sedan skickade Ketchup några rader till mig.

Till min hjälp har jag haft Erika, en vacker grön klänning och en färgsprakande dörr.

Jag har tolkat texten i 4 fotografier.

På andra sidan ögonlocken lyste världen mörkt blå

och inne i henne utkämpades strider

bortom livets sfär

i takt med att ögonlocken blev tyngre och tyngre.

Jag har börjat klä min alternativa gran....

.... och plockat fram lite mer ljus. I söndags firade jag 1:a advent med glögg och kyrkobesök. Pappa spelade in adventen på trumpeten i Hedvig Elionora kyrkan. Drack apelsin glögg och åt lussekatt till lunchen idag och sen har jag bakat pepparkakor med lillasyster. Det var en redogörelse för mina, hittills juliga aktiviteter.

Utmaning

Det här är en bild som jag har tagit på mig själv med självutlösaren. Den skickade jag till Kom Ketchup för några dagar sedan. Hennes uppgift är att tonsätta bilden dvs. skriva något. Vi tänkte sätta det här i system, genom att skicka bilder, texter eller ord till varandra. Ni är välkomna att joina!

Spelreglerna är lätta: Det finns inget rätt eller fel. Poängen är att sätta igång fantasin och inspirationen. Sen skriver man sin egen tolkning. Kanske blir det en mening eller en hel text, det vem man inte. Värdet ligger i att det är roligt att dela inre accosiationer. Förhoppning och ledord: presstationslöst!

 Titta in hos Kom Ketchup imorgon fredag, då publicerar hon sina ord till min bild.

...........

........ , sa flickan.

Upp och ner...

 

......ner och upp, åker tavlor och diverse djurhorn. Det resulterar i två saker. När folk kommer hem till mig får de ofta känslan av att de inte varit hos mig på ett tag, eftersom det oftast är omstuvat på väggarna. Det andra resultatet är miljoner små spikhål i väggarna. Som tur är så kan man inte flytta på möblerna. För lägenheten är så liten och möblerna så många. Så var sak har verkligen sin ingjutna plats. I vissa perioder så flyttar jag nästan runt på saker maniskt. Kan hända att jag är på väg in i en sån period nu. Vad är då symptomen? Att jag (eller någon annan) kommer på mig själv stirrandes länge på olika delar av lägenheten. Stirrandet åtföljs av ett framskjutet huvud, likt en sköldpadda tror jag Kom Ketchup kallar det. Ett annat symptom är att det nästan är omöjligt att sitta hemma och plugga. För hjärnan är ockuperade av tankar gällande väggar.

Låter nog lite snurrigt. Kanske känner någon igen sig. Om så är fallet skulle jag behöva tips på hur man tar sig ur de värsta maniska stunderna.

För stunden känner jag mig nöjd med det som hänger uppe. Fast det lär jag nog inte göra länge till. Den trevliga farbrorn med mustasch (på sista bilden) är en favorit. Han kommer från Studio Violet. Hjorthorn på vägen tycker jag är fint, fast ganska ofta groteskt.

Jag är en "A-student"

Fick tillbaka senaste hemtentan. Jag blev riktigt förvånad över betyget A. Så fort jag öppnade kuvertet och såg betyget kände jag mig som en sån där luftmadrass som blåser upp sig själv när man öppnar ventilen. Pppssssst på 1 sekund. Från att ha kommit till Universitetet så där halvuppblåst, så att om någon skulle ha lagt sig på mig skulle personens rumpa, skuldra och huvud ligga i marken....... Till att bli så där hårt upplåst, så att om någon hastigt skulle ramla ner på mig skulle de studsa iväg. Snabbt och långt. Trodde faktiskt inte att jag var så betygsfixerad. Men den här sista terminen har känts så seg. Och jag har varit så omotiverad. Kanske precis den här typen av positivitet som jag behövde för att orka ta mig igenom nästa hemtenta. Som jag motvilligt började med idag.

Från det ena till det andra. Jag gillar att måla kvinnor. Har inte tänkt så mycket på det men de flesta av mina målningar föreställer kvinnor. Även de två akrylerna ni ser på bild.

Om att vara vuxen

Jag minns varför vuxen livet lockade mig som barn. Tänk att få köpa godis precis när man vill. Tänk att få vara uppe om kvällarna precis hur länge man vill. Sen växte jag upp till en ålder som av de flesta räknas som en vuxen ålder. Ibland när jag går och handlar kommer jag på hur priviligerad jag är som inte behöver fråga någon om lov när jag köper någon godisbit. Det är så härligt att ha egna pengar.

Men ganska ofta känner jag mig inte så stor. Utan ganska liten. Att vara vuxen är så lustigt på det viset. Som en illusion. Vad är egentligen skillnaden mellan att vara vuxen och att vara barn? Utseendemässigt ja. Men annars då? Man känner ju samma känslor och behovet av att lära sig nya saker slutar ju inte när man tar studenten direkt. Man är i behov av kärlek......

Som barn upplevde jag begränsningar pga. att vuxna satte regler. Så jag tänkte ofta att när man blir vuxen då blir man fri att göra vad man vill. Jag längtade efter vuxenlivet eftersom jag längtade efter friheten. Känner jag mig fri nu då? På många vis, ja. Men de vuxna bojorna kanske är starkare? Alltså hur man bör och ska bete sig. Jag vänder på det och tänker vilken mental frihet man hade som barn. Vara bortbjudna och kunna somna om man blev trött. Sätta sig ner på marken om man kände för det. Man gjorde helt enkelt det som föll en in och det var accepterat. För att man var barn.

Vad är det att vara vuxen och vad är det att vara barn? Skeden i livet. Förvandlingen sker inte över en natt. Jag tycker att det är intressant att leva. Men att knyta känslor och färdigheter till att vara vuxen och att vuxenheten knyts till en ålder känns ibland förvirrande. Just nu kämpar jag med att ta mig loss från mina egna bojor. Det är så lätt att beskylla andra för kedjorna som ligger runt mina fötter och armar. Det börjar bli tydligare för mig att den som tillverkat kedjorna och som krampaktigt håller i dom är jag själv. Handlar nog om att gå från offer till att ta kontrollen. Den tanken ger mig kraft på nått sätt. Som de här kloka orden som en vän en gång sa:

"Jag är ansvarig utgivare av mitt liv".

Tema: Hudvudbonad

Jag hade dagen till ära tillverkat ett par hjorthorn. Eller ja inspirationen var hjort och ren typ. Jonas hade indianskrud. Och ja, han lyckades jaga in mig till slut, dock utan pilbåge. Födelsedagsbarnet ser ni på bild i lila peruk. Grattis älskade Jessie och tack för en 7tusans fest!