Nuvarande krämpor och bekymmer...

...finns det många av. Vaknade upp med ilande huvudvärk och ont i nacken. Fast ont i nacken har jag vant mig vid att ha trots att jag sover på en "ergonomisk nackkudde". Jag vaknade upp med grusiga ögon eftersom jag sov med linserna i, linsvätskan var slut ..... för några dagar tillbaka har jag oxå väldans ont i handleden och har svårt att böja den.....

Detta var dom kroppsliga krämporna, och nu över till bekymren; För någon vecka sen insåg jag att jag hade slarvat bort min nordea dosa som man använder för att betala räkningar med, varpå jag i onsdags fick chans att gå på banken. En aktivitet jag inte mins när jag gjorde sist. Hur som helst så fick jag en ny dosa. Men dagen efter tappade jag mitt VISA kort. Fråga mig inte hur, men på ett väldigt besynnerligt vis försvann den från min byxficka (för att betala räkningar på nätet behövs både dosan och kortet). Detta medförde iof. att jag fick tillfälle att gå på banken en gång till. I hela 1 1/2 timme satt jag där och inväntade min tur. Jag fick dock god användning av mina tidigare socialantropologi studier dvs studiet av människan. Jag insåg att det inte är gemene man som i dagens internetbaserade Sverige som går på bank. Det var en salig blandning av de mest osannolika karaktärer. Brevid mig satt en farbror som glömt bort hur bankomaten fungerar. Av de perfekta pressvecken på hans byxor, de polerade skorna och flugan förstod jag att detta bankbesök var höjdpunkten på hans vecka. En anställd på banken gick runt bland oss väntande kunder och frågade om allas ärenden..... när hon kom fram till mig utbrast hon - NÄMEN VAR INTE DU HÄR IGÅR! jag insåg då att jag räknas som en medlem till den osannolika skaran människor som går på bank.

Nog om bankbesöket........vidare har min toalett pajat, den bara står och rinner så man kan inte spola vatten i den. Sist men inte minst så har jag tappat bort bokningsnyckeln till tvättstugan och tvättberget bara växer..........

Jag tänker på budskapet på bonaden hos farmor och farfar: varen icke bekymrad för morgondagen, ty morgondagen skall hava sina bekymmer. Man får helt enkelt känna tilltro till att bekymren kommer oavsätt. Men icke att förglömma dagens glädjeämnen. Mitt glädjeämne i dag är att jag blickar tillbaka på gårdagens bröllopsfest för Cocobrillo och Andreas. Väldigt mysigt i deras trädgård med livemuik från delar av gammalt proggband. Och beträffande mina krämpor och bekymmer så sätter jag min tilltro till budskapet på bänken (utanför Luleås Kulturhus) - Allt ordnar sig.