Den gyllene medelvägen

Jag var på en föreläsning idag gällande etiska dilemman och läraretik i skolan. Intressant ämne. En vanlig formulering inom skolans sfär är; strävan efter den gyllende medelvägen.... Motsatsen till att vara på vägen är att ligga i diket. Formuleringen betyder inte lagom som man skulle kunna tro, nä serrni, denna väg är av en mer komplex natur. Aristotiles menade att det krävs mod och följsamhet för att kunna hålla sig på vägen. En balansgång av högsta presision kan man säga.

Så här långt i föreläsningen hade jag varit fokuserad och intresserad men NU började jag känna smaken av trä, suget efter kaffe, anteckningar som förvandlats till blommor å gubbar. Klassiska det-behövs-en-rast-syndrom. Vi hade suttit i 52 min exakt. Fler och fler började skruva på sig i föreläsningssalen... sekunderna tickar långsamt likt minutrar. Det går upp ett ljus för mig. Den balanserade föreläsaren som kört på medelvägen börjar närma sig vägkanten.... kanske kan hon klara detta och väja, eller inse vad som håller på och hända... bryt för rast ekar i mitt huvud..än er det inte för sent... 60:01.. och där körde hon av den gyllene medelvägen rakt ner i förlång/för mycket info-diket............

Jag tog med mig nya inspirationstankar från föreläsningen, det gillar jag. Så nu ska jag lägga mig på min indiska spikmatta och filosofera på "min" gyllene medelväg.