viskande tyst poesi

Jag gillar träden så här års. Låter kanske underligt med tanke på det grå/blå kalla ljuset som ligger som ett filter över naturen. Februari måste vara den ultimata jag är svintrött-på-regn-rusk-längtar -efter-sommaren månaden. Någon sa till mig härom dagen; -jag har svårt att tänka i Stockholm, en stämning och ett tempo som gör det svårt att tänka. Jag tänkte vidare på dom orden.... Allt är lungt, det gråaljuset är lungt på något vis. Sommaren är som en stojig glad högljudd klass. Vintern är som samma klass men under tyst läsning i sina bänkböcker. Kanske är det min sinnestämning det senaste tiden som behöver ett lugn. Jag tittar ut genom fönstret på Åsögymnasiums gråa fasad, och snöflingorna som sakta och lungt singlar ner. Jag kom precis på varför jag gillar februari; jag kan tänka.