Målade lite akryl för nån vecka sen. Det blev visst en flicka, endast iförd jeans och en (luvtröjs-)luva. Hon skriver på svartatavlan. Har fröken glömt tröjan månne??
Jag hade inte så mycket färger kvar därav det ganska
gräsliga val av färger.
Man kan även skymtade några genomskinliga flickor inspirerade av Yllis "blå dam".
Finns även en fjärde person på målningen men den avslöjar jag inte....... kan du se den?
Funderar hur jag ska gå vidare nu.....
"luvan" behöver nog mer jobb.....
kanske ett par svarta vingar skulle göra susen på hennes rygg?....
aW.jpg)
7 kommentarer:
Jag kan se den fjärde! Otroligt vad fina målingar du kan göra!
Kram
jag ser en fjärde på vänstersida i basker å halsduk.... jag gillade färgerna... den skumma murriga, de va något speciellt med de!!
å så gillade jag flickans (som skriver på tavlan) rygg av nån anledning... kramis
ååh.. va fint du målar
Nu har jag tagit mig tid att läsa din blog. Ärligt talat så skulle jag gjort det från dag ett då du sms:a till mig att du börjat blogga. Men tiden går och din blogadress föll ur huvudet mitt. Som sagt, jar jag lovat dig kommentarer om dina målningar.
Här kommer dom: Ja du kära Fotosara, käre värld, jag visste inte att du var så skicklig på måla så underbara tavlor.
Jag måste berätta en händelse som jag var med om för kanske 15 år sen och som etsat sig fast i mitt minne. Jag jobbade som vaktmästare på Huddinge sjukhus och fick som uppdrag att hämta en avliden från IVA till kylrummet. När jag kom in i rummet såg jag att den avlidne var en pojke på ungefär 10-11år. Han var ursprungligen från New York men vårdades i Sverige. Jag var inte beredd på att patienten skulle vara ett litet barn och kände mig väldigt illa till mods. Dessutom fanns hans anhöriga kvar i rummet och jag försökte vara så skärpt som jag kunde i min yrkesroll. När jag stod där i rummet och anhöriga tog farväl av pojken så blev jag plötsligt alldeles varm och lugn. På väggarna hängde det fullt av målade teckningar med lyckönskningar på som pojken hade fått från sina klasskamrater. Trots att färgerna i teckningarna gick i mörka och väldigt dova färger som mörklila, mörkbrunt, mörkgul, mörkrött, terracota etc, så innehöll teckningarna så mycket liv, känslor, hopp och framtidstro. Teckningar var liksom melodiskt tecknade på något vis. Jag blev givetvis mycket berörd av bilderna och av dom klara budskapen.
Jag hade aldrig tidigare sett den kombinationen av färgsättningar förut. Och sedan den dagen, för cirka 15 år sen, så har jag funderat på om jag skulle få återse den. Å du Sara, älskade vän, du har den i dina målningar. Helt fantastiskt. Mörkt, lugnt, naturnära, uttrycktsfullt och stabilt. Jag måste erkänna att jag inte alltid kan sätta fingret på vad du vill uttrycka i dina målningar, men det kanske inte är det som är viktigast. Men för mig så är dina målningar lugna, naturnära, uttrycktfulla och stabila.
Precis som du Sara!
Anders Lindholm
Du är en stor konstnär!!!
Åh vad fint ni skriver till mig +rodnar+. Anders vilken fantastiskt rörande annekdot, tack.
Prylispinglis, tror du har hittat/skapat en femte person - kul!
Jag dras så till detaljen du tagit närbild på...tjejen med hästsvans...helt...ja,jag e mållös.
Du e skitduktig!
Skicka en kommentar