Spring i benen låter fjong!

Jag har praktik i en klass 4. Igår gjorde vi ett studiebesök till Stockholms Moskè på Medborgarplatsen. Vi fick ett guidat besök på en timme. Vad som fascinerade mig utöver vistelsen i Moskèn var barnens reaktion när vi kom in i det största rummet som kallas "bönerum". Rummet har inga möbler för att ge utrymme och lugn inför bönen. Fina ornament pryder väggarna och en grön heltäckningsmatta täcker golvet likt en gräsmatta. Rummet tar ca: 2000 personer.

Det är någonting med stora fria ytor. Jag kan inte sätta fingret på det men "det" tycks tala ett tydligt språk. Som oftast lyssnas till av barn. Jag kan tänka mig att budskapet kortfattat är något i stil med; - spring allt vad du kan!

När vi då klev in i bönerummet såg jag som gick längst bak hur barnens rörelsemönster började ändra karaktär. Tempot vreds upp. Jag bevittnade hur majoriteten av barnen lyssnade till "rösten" och instinktivt laddade för att avfyra ett spring/hopp/skutt............... -sssssssssssssshhhhhhhhh inge spring! Dessa ord kom från mig. Alla stannade till och fann sig. Under resten av besöket höll samtliga barn sina ingivelser i schack. När det var slut fick man stillsamt gå runt och ta bilder. Jag gick ut mot entrén och där våra ytterkläder hängde. Jag märkte att några hade hamnat på efterkälken. Tänk er en spänd pilbåge. Där bågen har spänts mer och mer för att till slut släppas.....fjoooong! med en okontrollerad fart flyger pilen fram......Jag gick in i bönerummet igen där.....fjong! sprang minst sju barn runt i cirklar, hoppsandes skrattandes, rullande på golvet och stående på huvudet. Jag tittade även till de barn som redan klätt på sig och gått ut. Ingen av de barnen befann sig på marken, utan fjong hängde de på räcken/muren och i träd..... jag fick en stark insikt om syndromen barn uppvisar när de drabbats av spring i benen/myror i rumpan..... jag fick även en insikt om vad fantastiskt härligt det är!