Jag hittade min gamla speldosa i källaren hos mamma. Det var så länge sen jag såg den. Jag hade nästan glömt bort att den existerade trots att jag har lekt så mycket med den. Märkligt det där hur något som en leksak kan glömmas bort fasten den har varit så central i mitt liv vid någon tidpunkt. Fast det som är märkligast är hur det i samma ögonblick som jag ser dosan spelas upp en massa glömda minnen. Det är som om dosan har sparat en massa minnesbilder och känslor som välde upp när jag öppnade dosan och såg balerinnan dansa till den välbekanta melodin.... skrämmande nästan. Vackert.... och lite sorgligt. Sorgligt därför att vissa barndoms minnen inte är så sockersöta som dosan, fast vacker därför att jag fortfarande älskar ballerinor och fjärilar.
Enda skillnaden mellan mitt barn-jag och vuxen-jag är att speldosan har byts ut till en plåtburk. Och att den dansande ballerinan har blivit en sovande limpa.
vilket sött inlägg :) jag har oxå en sån speldosa med primaballerina, men jag använder den fortfarande... hihi... den står där med mina fina halsband... bara för den e så söt!
Har mycket som snurrar runt i huvudet varje dag.....
Jag är intresserad av konst, foto, inredning, möten med människor, vardagsgrejer, nonsens-insikter å sånt. Jag tror nonsens är nyckeln till det mesta i livet.....Vill ägna det här utrymmet åt sånt som intresserar mig och som jag tycker är kul.
Jag blir väldans glad när du kommenterar.
Fred och Kärlek
1 kommentar:
vilket sött inlägg :)
jag har oxå en sån speldosa med primaballerina, men jag använder den fortfarande... hihi... den står där med mina fina halsband... bara för den e så söt!
Skicka en kommentar