



Kåtan byggdes även i samma veva. Där inne grillade vi korv och bjöd in farmor. Jag kommer ihåg en gång när pappa satte farmor på flaket i flakmoppen och körde ner henne till kåtan. Fort gick det och farmor höll i sig för livet. Farmor var en riktig bodmora. Henne såg man alltid i full färd med olika sysslor; mata grisarna, laga mat, väva, stoppa strumpor, baka, sy näversöm, rensa ogräs på åkern..... hon vilade tillsynes aldrig, men lika glad var hon för det. Det var därför extra roligt de få gånger hon kom ner i kåtan och bara satt och blev servad med korv.
Härom dagen läste jag ett inlägg hos min kära kompis Kom Ketchup. Inlägget är riktat till hennes kommande barn. Hon beskriver hur mycket hon längtar efter dem och längtar efter att få leka med dem, bygga kojor, äta mandelmassa direkt ur korven, blåsa bubblor genom sugrör ner i saftglaset............ Jag känner ingen som likt barn har sådan fantasi som Ketchup. Stolt tänkte jag vilken fantastisk förälder min vän kommer bli.
Idag fick jag en insikt. Sorg kan tyvärr göra att man nästan glömmer det fina.... Jag känner en till med en sån fantasi, som provar, bygger och vars motto i livet är att har roligt.
Det är du pappa.