Kåtan byggdes även i samma veva. Där inne grillade vi korv och bjöd in farmor. Jag kommer ihåg en gång när pappa satte farmor på flaket i flakmoppen och körde ner henne till kåtan. Fort gick det och farmor höll i sig för livet. Farmor var en riktig bodmora. Henne såg man alltid i full färd med olika sysslor; mata grisarna, laga mat, väva, stoppa strumpor, baka, sy näversöm, rensa ogräs på åkern..... hon vilade tillsynes aldrig, men lika glad var hon för det. Det var därför extra roligt de få gånger hon kom ner i kåtan och bara satt och blev servad med korv.
Härom dagen läste jag ett inlägg hos min kära kompis Kom Ketchup. Inlägget är riktat till hennes kommande barn. Hon beskriver hur mycket hon längtar efter dem och längtar efter att få leka med dem, bygga kojor, äta mandelmassa direkt ur korven, blåsa bubblor genom sugrör ner i saftglaset............ Jag känner ingen som likt barn har sådan fantasi som Ketchup. Stolt tänkte jag vilken fantastisk förälder min vän kommer bli.
Idag fick jag en insikt. Sorg kan tyvärr göra att man nästan glömmer det fina.... Jag känner en till med en sån fantasi, som provar, bygger och vars motto i livet är att har roligt.
Det är du pappa.
aW.jpg)
9 kommentarer:
Vilken fin text! Kåtan påminner mej om en koja som jag och min bror byggde när vi var små i en skog då mina föräldrar plockade svamp. Liknar skogen på bilden, en riktig trollskog var det. Varje gång vi kom tillbaka till den skogen fortsatte vi på kojbygget.
Som vanligt underbara bilder!
LÄste oxå Ketchup för några dagar sen...och jag funderar så på varför de drömmar vi har innan vi får barn...är så underbara,men att många verkar glömma dom när man väl sitter där med barn.
Jag uppskattar så att ni påminner mig,även om jag inte glömt... men positiva påminnelser är alltid bra! :)
Så fint du skriver... det kändes bra att få läsa något sådant så här på söndagsmorgonen...
Jag har ju funderat och funderat hela helgen på hur jag ska kunna kommentera detta inlägg på ett rättvist sätt. Men det går inte. Jag blir så rörd av det du skriver, av HUR du skriver. Själv känner jag en som ärvt sin pappas fantasi och smittande energi och kreativitet- och det är du. Jag tycker att du ska gå upp i utkikstornet igen. Ta med dig en matsäck och bara sitta där. Ibland mår man bra av lite barndom. Den där linbanan blir jag pirrig i benen av bara jag tänker på den! En sådan hade jag med velat ha! Det ska jag lägga till på min lista vad jag ska göra med mina kommande barn. Bygga en linbana och åka morgon och kväll är en given punkt! Tack för inspirationen! Tack för att du skriver så fint om din barndom och leken och din pappa! Tack för alla vackra ord om mitt inlägg!
Tack för er fina respons. Känns skönt att få när man blottar lite ur den privata sfären.
Appropå linbanan Helena, se till att säkra den ordentligt, vill minnas att den gick sönder vid nått tillfälle hehe.
Kärlek till er!
hej vänen. hela kvällen har jag funderat på varför jag inte skrev nåt när jag läste detta inlägg första gången. jag tror att det är för att de berörde mig, det känns skärt och känsligt. jag ville inte bara säga nåt... jag visste inte vad jag skulle säga. det är vackert roligt och ett vemod i texten jaag vet inte riktigt vilket. men lyckliga du som har de där minnena. det är känsligt i mig oxå. de påminner mig om min pappa. min pappa som inte finns.
stor kram. hoppas du vet att de inte gick mig förbi bara för att jag inte skrev nåt.
de heter vännen å inte vänen.... faktiskt. å jag skulle ju skriva att bilderna var fantastiska oxå. en bild säger mer än tusen ord. men du har verkligen kunnat klä bliderna med ord oxå. kram igen.
Läste just ditt fina minne, sitter själv hemma hos far i hans hus i strömsund och blev igår påmind om gamla roliga tider och det känns ok att man inte har kontakt så ofta huvudsaken att man Har kontakt. Vi kom också underfund hur han och jag är så lika på så många olika sätt, och någonstans sa det liksom klick pusselbitar föll på plats.
Vi bläddrade igenom hans skivsamling och lystnade på Lou Reed, Bob Dylan mfl. Han lovade där och då att jag ska få ärva ALLA hans vinylskivor, min syster får cds:) vi pratar hundratals! Ja även om stundtals jag inte känner att jag har en far är det stunder som ovan som gör mig lycklig även om en liten stund..
Sarah du är bäst, och din blog den finaste jag vet så det så!!
puss påre!
Prylis och Erika: Ja det är det där med pappor. Som flicka har man ju hört att man brukar "bonda" mest med pappan, och det känns som att det stämmer på något sätt, fast det är ju också så komplicerat.... Kan inte förstå din saknad Prylis......
Vad härligt att höra att du har det bra med far din Erika. LP-samlingen låter ju som en dröm.
Kom hem snart så jag får se nya lägenheten!
puss
Skicka en kommentar